Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Annorlunda Taube-afton

Annons

Fullspikat var det tyvärr inte, men publikens medelålder var hög. Och det började stilenligt.

Jag hörde Saxdalens Manskör för första gången live och för mig framstod den för dagen som en munter och välsjungande sing-alongkör. Dirigenten Roger Broberg spelade själv gitarr, och det gjorde han bra, men tyvärr kunde han då inte tygla stämmorna till balans sinsemellan. I Lillebror Söderlundhs och Nils Ferlins Får jag lämna några blommor överröstade tenorerna med en i och för sig vacker överstämma basarnas melodi i refrängen.

Nåja, i Evert Taubes Som stjärnor små tog kören revansch med en excellent och välnyanserad tolkning.

Så kom maestro Sven-Bertil Taube. Han började tillsammans med kören, och det blev väl en mer trevlig än musikalisk upplevelse. Men så är Vals i Valparaiso med sina rytm- och tempoväxlingar inte det lättaste att samarbeta i praktiskt taget utan repetition. I Grängesberg i kväll blir det säkert utmärkt.

Men sedan kom alla tankar om dinosaurier på skam. Sven-Bertil Taube, förstärkt - ja, just förstärkt! - med den virtuose pianisten Martin Östergren gav oss en helt ny Evert Taube.

Med nya rytmer och klanger i ackompanjemanget inspirerades Sven-Bertil Taube också till stordåd och kom på sitt allra mest underhållande humör. Till och med när divan i honom förargade sig över att folk sprang i dörren i början var det charmigt.

Elva sånger bjöd han på och höjdpunkterna var flera. Den romantiska melodin till Västanvind blev en helt ny sång när Martin Östergren spelade jazzvals och kompade dubbeltempo, och Sven-Bertil Taubes sång var stram men härligt rytmisk därtill. Till och med hans krångel med gitarren - "den var stämd när jag köpte den!" - som fick honom att glömma bort halva första versen i Linnea blev stor underhållning.

Fritiof och Carmencita påstods av Taube vara fader Everts mest sjungna sång. Inte i den härliga version vi fick höra, dock, skulle jag tro. Vi har ingen Martin Östergren som ibland lät som vore han Erroll Garner tolkande Arnold Schönberg. Det var lysande.

Gitarristen Sven-Bertil Taube fick vi höra i en underbar Fragancia och skådespelaren och skönsångaren Sven-Bertil Taube i Rosa på Bal där Martin Östergrens komp i sitt ljusa kvillrande förde tanken till en munter vårbäck.

I kväll ges konserten i Cassels i Grängesberg. Det är utsålt. Jag vågar garantera publiken en härlig - men annorlunda - Taubeafton.

ÅKE STRÖMMER

Mer läsning

Annons