Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Lisas värld upptäcks på nytt

Annons

konst |

Anna-Lisas värld

Dalarnas museum

24/5-1/9

Det finns ett alldeles eget uttryck i Anna-Lisa Elfwéns bilder. Tekniskt arbetade hon exakt och komprimerat med mycket tunna nålar. Men motiven har en svårfångad drömsk utstrålning som känns djupt personlig. Hennes attityd var poetens. Hon plockade hemtamt ur konsthistoriens förråd av stämningsladdade symboler, men hennes småänglar, fjärilar och spröda fjädrar ingår i ett personligt bildspråk, det blir aldrig banalt.

Det subtila och intima uttrycket var hennes, vilket inte uteslöt att hon prövade nya vägar. Den surrealistiska tonen övergick ibland till kubistisk förenkling. Hon gjorde också försök med färggrafik, men tyckte inte den passade henne.

Anna-Lisa Elfwéns grafikintresse väcktes när hon såg en jubileumsutställning över falugrafikern Stig Borglind hemma i Hedemora 1946. Sex år senare kom hon till Falun. Hon insåg att här hade hon en chans att lära sig tekniken, då Einar Johnson införlivat koppargrafik i ABF:s kursverksamhet.

Anna-Lisa Elfwén, som också var teckningslärare, blev en av de mest hängivna konstnärerna i verkstaden på Kvarnberget - den som sedan flyttade ner på Blindgatan och blev Falu Konstgrafiska verkstad.

Hon kom varje dag, men hon satt också hemma vid köksbordet och pillrade på plåtarna innan hon kom och etsade, berättar Einar Johnson. Och hon ville göra allt på det gamla sättet med holländska badet, där basen var saltsyra till vilken man tillfört stark oxidant.

Anna-Lisa Elfwén arbetade tillsammans med grafiska verkstadens alla föreståndare, från Einar Johnson, via Staffan Kihlgren och Bo Cronqvist till Modhir Ahmed. Därför har Anne Seppänen känt det naturligt att inbjuda också dem att visa några av sina verk i samband med hennes minnesutställning.

Anna-Lisas sociala öppenhet kombinerades med anspråkslöshet. Trots att det hon gjorde var mer än bra, var hon alltid osäker på om hon skulle ställa ut, berättar Modhir Ahmed, som ibland ändå plockade ut blad ur hennes kollektion och skickade till samlingsutställningar.

Einar Johnson ställer ut bilder från den miljö Anna-Lisa Elfwén och de andra grafikerna verkat i, gårdsvyerna kring verkstaden på Blindgatan, men också en äldre skiss som visar Anna-Lisa och kollegorna koncentrerat samlade runt arbetsbordet i lokalen på Kvarnberget.

Staffan Kihlgren, som numera ägnar sig mest åt måleri i Umeå, visar några landskap som abstraheras i färg och ljus. Horisonter som förlorar sig i bländande hetta eller äts upp av de slocknade gråtonerna en mulen dag.

Bo Cronqvist har en tid mellanspelat med litografiska tryck, provat blandtekniker och datorgrafik, men vill nu satsa på koppargrafik igen. Motiven är ändå lättigenkännliga. Hästar i språng och båtar med vind i seglen är evigt på väg mot fantasins och frihetens land.

Konstgrafiska verkstadens nuvarande föreståndare Modhir Ahmed är inte bara en skicklig grafiker. Serien akvareller i jätteformat fungerar som ett flöde, en antiestetisk visuell lek. Någonstans anas ett öga, en ansiktskontur, men spontaniteten i penselföringen medför också total frihet för betraktaren.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons