Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Än är inte gubben död

Annons

Minns du Gabriel García Márquez? Just det, 1982 års Nobelpristagare. Prosageniet bakom Hundra år av ensamhet, Krönika om ett förebådat dödsfall och andra mästerverk. Har han avlidit? Nej. Inte heller har han drabbats av skrivkramp, än mindre av demens. Han översätts inte längre till svenska.

Varför? Förklaringen är lika krass som kass. Wahlström & Widstrand tror inte längre på hans ekonomiska potential.

Smått skandalöst. Inte för att gamla hjältar bör hedras, utan för att García Márquez forfarande är enastående, alltid läsvärd. Häromåret utkom kortromanen Memoria de mis putas tristes, som nu finns på engelska med titeln Memories of my melancholy whores.

Romanen handlar om en smått cynisk tredjerangsjournalist som på sin nittioårsdag vaknar upp med en bestämd önskan. I födelsedagspresent ska han ge sig själv en liderlig kärleksnatt med en ung jungfru.

Vid närmare åttio års ålder publicerar García Márquez alltstå ett stycke provokativ litteratur med inte särskilt tidsinsmickrande, allt annat än politisk korrekt Lolitavarning. Gubben är nittio; Flickan är fjorton.

Likväl är det en roman om kärlek. Berättarjaget som aldrig gått till sängs med en kvinna utan att betala, överrumplas för första gången i sitt nittioåriga liv av ömma känslor, när den liderliga kärleksnatten väl infinner sig. Med ett avstånd på sjuttiosex år och någon meter i rummet, betraktar han den sovande flickan, på behörigt avstånd. Han blir förälskad, kär, besatt.

Patetiskt? Mer sorgligt egentligen. Och vackert.

Romanen är inte så mycket en pedofil pornografi som en-låt vara lättsinnig, rentav omoralisk- meditation över åldrandet, machismo och människans okuvliga förmåga att ständigt uppfinna sig själv på nytt.

På svenska får vi hålla till godo med vad som redan har översatts. Häromveckan återutgavs faktiskt kortromanen Översten får inga brev (alltjämt i Karin Alins översättning från 1971; boken utkom senast 1982). Dock inte utgiven på hans tidigare svenska förlag utan på Tranan.

Jag kan inte annat än beklaga att vi på svenska uppenbarligen inte längre förtjänar att läsa nya svindlande berättelser, signerade García Márquez.

Man kan bli förbannad för mindre. Dags att starta eget bokförlag?

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons