Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alltför innehållsrik debut

Annons

Litteratur | roman

DE FÖRLORADE ORDEN

David Gustafsson

Skarabé förlag

De förlorade orden är en något missvisande titel. Då läsaren möter Gefvert har han drabbats av skrivkramp, för att han har förlorat idéerna. Sedan lång tid har han därför köpt uppslag av sågverksarbetaren Gusten Engh, som har en formlig ocean av förträffliga idéer att ösa ur. Engh har ingen förmåga att raffinera sina idéer. Det har däremot Bror som snidar ihop Enghs uppslag till framgångsrika deckare.

I romanens inledning avslöjas att Engh inte längre vill sälja sina uppslag till Gefvert, vilket får konsekvenser som leder till Gefverts död. Det är huvudhandlingen i romanens första del, medan den andra återger ett skrivarläger Gefvert bevistar i egenskap av författare, där olika ledtrådar till hans död avslöjas. I den avslutande delen följer den för deckaren så klassiska rekonstruktionen av brottet.

Upplägget känns genomarbetat men strukturen innebär också omtagningar som stundtals gör romanen tjatig och långrandig. Dessutom har romanen brister som man lätt känner igen från just debutanter.

Gustafsson har en tendens att vilja avsluta alla karaktärers historie. Han anstränger sig ofta för att variera sitt språk, vilket paradoxalt nog får som följd att språket ibland känns just ansträngt.

Gustafsson har också en tendens att försöka få med så mycket som möjligt i sin roman, vilket gör den något spretig. Den tredje, deckarinspirerade delen, om än något traditionell, fungerar framför allt som en metakommentar till Gefverts författande.

Inslagen av science fiction förstår jag inte riktigt meningen med. Och de satiriska slängarna mot förlagsbranschen, skrivarskolor, författargenier och olika litteraturteorier, är sällan lyckade och tillför inte mycket nytt.

Trots detta känns De förlorade orden ändå läsvärd och i skildringen av karaktärerna närmar Gustafsson sig det briljanta. Karaktärerna riskerar ofta att reduceras till klichéer, men det undermineras effektivt av Gustafsson då han förser vissa av dem med en självinsikt om sitt klichéartade beteende.

Det är riktigt kul, och bra.

DAN BRUNDIN

Mer läsning

Annons