Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla tiders reklam

Annons

Du öppnar din epost och möts av spam. Du öppnar ytterdörren och kliver över travar med direktreklam. Du slår på tv:n och bländas av schamporeklam. Du går ut på stan och rör dig bland blinkande annonser och snurrande reklamskyltar.

Reklamens segertåg | Del 1

Det har inte alltid varit så här.

Det räcker att gå två generationer tillbaka för att hitta människor som inte växte upp med reklam. Men deras stadsrum är sedan länge försvunnet.

I dag är vi så omgivna av reklam att det är svårt att tänka sig ett sammanhang där den inte finns.

En gång fanns en idé om att landets öppna platser skulle vara "demokratiska rum", fria från kommersiella budskap. Tankegången var möjligen lite naiv, men likväl är det talande att ämnet så sällan tas upp i dag.

Orsaken är naturligtvis ekonomisk: De som berörs - kommunerna - är allt för beroende av intäkterna för att kunna föra en förutsättningslös debatt om stadsrummen. Politiskt är det mycket lättare att i stället föra en hård diskussion om till exempel skräpmejl.

Men hur uppstod då dagens situation?

Sveriges reklamhistoria är knappt 100 år gammal. Dess grogund var den snabba samhällsutvecklingen i slutet av 1800-talet, då järnvägarna byggdes, de moderna dagstidningarna föddes och nya politiska strömningar började vinna mark.

Reklamliknande kommunikation fanns dock långt tidigare. På ett häpnadsväckande modernt sätt använde kyrkan ljud, bild och ord för att sälja sin vara. Det skulle ta århundraden innan handlarna började använda samma metoder.

Kring år 1900 hade postorderkataloger, konsumenttävlingar och annonsbyråer lanserats. Tidningsannonser fanns, liksom offentliga utropare och reklamblad.

Varje årtionde såg en ny gimmick födas: slogans och neonskyltar på 20-talet, bussreklam på 30-talet, och reklamfilm på 40-talet.

Men det var först efter 1950 som reklamens verkliga guldålder inleddes. Kreativiteten blommade och byråerna började testa nya spektakulära kampanjer, som till exempel 3D-reklam.

När 60-talets babyboom inföll samtidigt som folkhemmet skulle möbleras, spreds reklamen på allt fler ställen. Det krävde nytänkande. Resultatet blev att copywritern under 70-talet fick högre status. Idén om reklam som konst, att reklamen också skulle sälja tankar och värderingar hade anlänt. Steget till 80-talet, då varumärkena ville saluföra "värderingar" snarare än "produkter" var inte långt.

Vid 80-talets slut fanns nästan 900 reklambyråer i landet. Omsättningen var 25 miljarder.

Men här vände det. Med 90-talet och den kommersiella radion och tv:n, allt spam på internet, telefonförsäljarna, direktreklamen och den massiva utomhusannonseringen kom också den första motreaktionen. Folk började helt enkelt tröttna.

Källa: "Lite svensk reklamhistoria", Sveriges arkiv för reklam och grafisk design.

Nästa artikel: Reklamföretagen: de nya maktinstanserna i kommunerna.

ANDERS MILDNER

Mer läsning

Annons