Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla skyller på media!

Annons

Ingen enda politiker har tydligen tänkt den oerhörda tanken: "Jag har de opinionssiffror den politik jag står för förtjänar". I stället är det alltid något helt annat som är förklaringen.

Media.

När politiska partier får färre väljare heter det alltid att de inte nått ut med sitt budskap. Att det skulle vara fel på budskapet är otänkbart.

Frågan är hur stor väljarandel politiker tror att de skulle få om de oemotsagda och i samtliga media skulle nå ut med sitt budskap.

100 procent, kanske?

Åtminstone dubbelt så bra siffror som nu, när media är så ondsinta, antagligen. Det är ett märkligt synsätt som bygger på en idiotförklaring av väljarna. Enligt den här dominerande teorin är inte väljarna särskilt intresserade av partiernas politiska förslag, utan lägger sina röster i val som en följd av att de tycker att partiledarna är trevliga, förtroendeingivande etcetera.

Titta bara på moderaterna!

Ryggmärgsreflexen, att förklara läget med mediabilden, var klockren omedelbart efter fiaskovalet 2002. Ann-Britt Åsebol, som arbetade med att hitta Bo Lundgrens efterträdare, pekade omedelbart på att denne inte "fungerat så bra i bildmedia". Att Lundgren stod för en politik som väljarna inte ville ha var tydligen omöjligt att tänka sig.

Så här lågpannade tankar finns över hela det politiska spektrat. Den som tycks besatt av denna perifera politiska dimension är ju Marita Ulvskog.

Det finns ledarredaktioner som ägnar varje utgivningsdag åt detta.

Den djärva tanken att runt 30 procent av väljarna föredrar den politik som Reinfeldt mejslat fram hör man aldrig. Tvärt om. De är lurade att gilla politiken. Av media. Väljarna har inte gjort några upplysta överväganden. De tar den som är trevligast i tv (och jag som tycker att Reinfeldt verkar dryg).

Det tycks otänkbart att en vänsterpartist skulle komma fram till att politiken Lars Ohly representerar halverat väljarunderlaget från den politik som Gudrun Schyman stod för. Inte då! Det är medias (Janne Josefssons) fel!

Sd har konspirationsteorier om media. När Greider och Gruhs inför omvalet i Orsa 2003 uppmanade väljarna att se upp med de bruna politikerna gick dessa till medial motoffensiv och kallade dem "mediapampar".

Kd-politiker är sura över hur elaka journalister är mot Göran Hägglund. Och varför ska vi jämt kritisera och citera de bedrövliga saker Lars Leijonborg faktiskt säger?

Jag har fortfarande inte läst eller hört någon enda företrädare för feministiskt initiativ (fi) som inte ägnat en betydande del av sitt mediautrymme åt att deklarera att mediabilden av fi är fel (se exempelvis debattsidan i dagens tidning).

Rapporteringen kring fi sköts av en yrkesgrupp, journalister, som antagligen har högst andel feminister (däribland jag själv) av alla yrkesgrupper. Vi har tydligen fått allt om bakfoten. Fi är enligt fi inte drabbat av avhopp, interna fraktionsstrider och kalkonmässiga förslag.

Fi har i själva verket en förnuftig politik som så gott som alla väljare egentligen sympatiserar med. Att bara en procent av väljarna säger att de gör det är... just det - medias fel.

Mer läsning

Annons