Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla män har ett ansvar

Annons

Det var antagligen bara en mindre andel av läsarna som hajade till när de läste intervjun med Clas Nicolin, styrelseordföranden och ägaren som själv hoppar in som vikarie, när vd:n Mats Engblom nu lämnar Dellner Couplers.

"Vd:n är viktig. Nu gäller det att få tag på en bra kille", sade Nicolin.

Det var troligen fullständigt naturligt för honom, inget han tänkte närmare på, att han tänker sig en "kille" i stolen när vikariatet tar slut. Och han kommer att få rätt. Kvinnor i toppen för tillverkande företag i teknikintensiva branscher är försvinnande få.

Jag tänker på Nicolin som ett exempel på de strukturella nackdelar som kvinnor upplever, just för att de är kvinnor, när jag reflekterar över en e-postväxling om manligt ansvar i veckan som gick. Jag hade reagerat på recensionen av Katarina Wennstams bok om våldtäktsmän som Henriette Zorn hade skickat till mig.

För en bekännande individualist, som aktivt träder ur alla kollektiva organisationsformer han kan, var det svårsmält att Zorn skrev att Wennstams bok bevisar att få män passar in i ett färdigt mönster på en våldtäktsman och att detta leder till ett kollektivt ansvar för oss män.

Jag - ansvarig för andra mäns våldtäkter? Min ryggmärgsreflex protesterade. Den elvaårige Jens drog löje och hån över sig när en flicka på skolgården efter en ordväxling knuffade honom i bröstet och sparkade honom på smalbenet. Jag gick gråtande därifrån. Jag vägrade slå tillbaka. "Han fick stryk av en tjej!"

Det var jag, det. Skulle jag ha något ansvar för de fruktansvärda övergrepp på kvinnor som förekommer?

Jag skrev ett e-brev och bad Zorn utveckla vad hon menade med bokens bäring på hela det manliga kollektivet och när jag fick den version som publicerades i går insåg jag att hon har rätt.

Jag, precis som Clas Nicolin, är en man med makt. Han kan tillsätta och avskeda vd i företagen han äger. Jag har utrymme, ord och möjlighet att nå 153 000 läsare med den här texten.

Nu vill jag använda den makten till att understryka att bara en liten del av de våldtäkter som begås polisanmäls. Kvinnorna som har styrkan att anmäla kan inte räkna med att det blir någon rättegång, och om det blir det får de räkna med att deras privatliv starkt ifrågasätts.

Någon garanti för fällande dom finns naturligtvis inte - många fall stupar på att mannen inte förstått kvinnans nej (med juristspråk att mannen inte haft något uppsåt att begå brott).

Mannen klarar sig alltså i många fall undan fällande dom som en följd av att han a) har låg IQ (många förundersökningar om sexuellt ofredande läggs ned om den misstänkte är lätt utvecklingsstörd vilket gör det omöjligt för den drabbade kvinnan att få upprättelse eller ersättning för vård och kränkning) eller b) har så usel kvinnosyn att han kan övertyga rätten om att det för honom inte var det minsta konstigt att kvinnan sov ruset av sig, kämpade emot, grät eller skrek - att hon med det för honom ingalunda signalerade att hon inte ville ha samlag.

Den usla kvinnosynen räddar alltså våldtäktsmän från straff. Det är åt helvete. Män som tar ansvar kräver att lagen ska ändras.

Mer läsning

Annons