Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äldre bjöds på Andersson

Annons

Ett av uppdragen han tagit på sig under arrangemanget är att besöka äldreboenden för att dela med sig av skaldens texter till de äldre.

Det är förvisso något han gör resten av året också. Minst en gång i veckan besöker han sju boenden, där han växlar mellan piano och gitarr och låter åhörarna gissa titlar.

Även om veckans program har inriktning mot Dan Andersson, är Jadling öppen och spelar det som önskas.

- De blir glada när jag kommer. Jag har sett någon bli inrullad i rullstol men själv gått därifrån när programmet varit slut.

I snart tio års tid har han glatt de äldre, men först i år har det blivit en punkt på Dan Andersson-programmet.

Som ung läste han själv Dan Anderssons texter mest som spökhistorier. Först när han blev lite äldre såg han budskapet mellan raderna.

- Han var både en vanlig och ovanlig människa samtidigt. För att vara så ung var han väldigt mogen.

Växlingarna mellan djup depression och stor uppsluppenhet fascinerar och är något som inte enbart bör gestaltas i visor, enligt Jadling.

- Man får inte glömma att läsa dikter också. Att bara spela blir för ytligt.

Under veckan spelar han vid Norrviksmilan, på kaféet i Brunnsvik, vid Gillefesten i Skattlösberg och under finnmarksvandringen.

I sommar har han också hunnit med att släppa en skiva med 15 Dan Andersson-visor och två dikter. Dessutom fick ett besök i Danmark plats i schemat.

- Där kan de honom mycket bättre än här, där alla bara pratar om hur trötta de är på honom.

Inom äldreomsorgen tröttnar man knappast på varken Dan Andersson eller Björn Jadling. Och som pensionär får han själv bestämma vilka spelningar han gör.

- Nu behöver jag aldrig mer sjunga på en pub, tack och lov, för det är avskyvärt. Jag tycker nästan att det är kränkande att bli kallad trubadur. Vissångare låter bättre.

ANDREAS EMANUELSSON

Mer läsning

Annons