Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åar - kraftkällor och naturvärden

Annons

Åar och vattendrag har alltid varit av stor betydelse för de människor som bott där, i första hand som samfärdsleder och energikällor. I äldre tider hade man vattendrivna kvarnar och sågar, och även för hyttor och smedjor var vattenkraften nödvändig. Innan järnvägar fanns, och hästskjutsar var det enda transportmedlet på de primitiva vägarna, var båtfärder, där de var möjliga, det bästa sättet att ta sig fram. För att underlätta dem byggdes också ett stort antal kanaler.

Tiderna förändras emellertid, och om utvecklingens gång kring några biflöden till Dalälven har professor Olof Eriksson skrivit en gedigen och intresseväckande bok med titeln Tunaåarna och vattenkraften. Författaren har sina rötter i Tunaåarnas grannskap och har nu efter ett långt och verksamt yrkesliv i bland annat Byggnadsstyrelsen och Byggforskningsrådet hängivet kunnat ägna sig åt de trakter och ämnen som alltid legat honom varmt om hjärtat.

Den Tunaå som mynnar ut i Dalälven strax söder om Borlänge är bara en halv mil lång, men den har två betydligt längre tillflöden. Från väster kommer Norån och från söder Grängshammarsån, och i det nära 600 kvadratkilometer stora område som dessa åar med bäckar och sjöar tillsammans omspänner ingår delar av både Gagnef, Borlänge, Säter och Ludvika.

Kring sekelskiftet 1900 började en omdaningsprocess som kom att förändra hela den svenska infrastrukturen. Elektriciteten gjorde sin entré, och de gamla vattenhjulen fick ge vika för turbiner och kraftstationer. Om vad detta betydde för Tunaåarnas vattensystem berättar Olof Eriksson utförligt i sin bok. Ett stort antal mindre kraftverk byggdes, och nästan alla av dem är i drift än i dag. Vi får följa deras tillkomst och utveckling under det gångna århundradet och de ägarbyten som skett.

Det snabbt ökande behovet av elkraft ledde snart till att de små kraftverken förlorade i betydelse till förmån för de mäktiga älvarnas anläggningar. Som en jämförelse anför Eriksson att ett enda kraftverk i Dalälven är större än alla tillsammans i Tunaåarna men också att ett kärnkraftaggregat från 1980-talet har större kapacitet än alla kraftverk i Dalälven!

Det kan synas märkligt att de små kraftstationerna i Tunaåarna under dessa omständigheter har fått leva kvar, men Eriksson ger sina förklaringar och ser också optimistiskt på deras framtid i skenet av den nya småskaliga och resurseffektiva teknik som nu tycks vara på väg.

Tyngdpunkten i Erikssons bok ligger på de tekniska och ekonomiska aspekterna av vattenkraftens utnyttjande, men han är också starkt intresserad av de historiska, kulturella och ekologiska sidorna av saken. Ett kapitel ägnas åt kraftverksbyggnadernas arkitektur, ett annat åt växt- och djurlivet längs vattendragen etcetera.

Till bokens stora värde bidrar inte minst de utmärkta illustrationerna i form av teckningar, fotografier och kartskisser, som gör det lätt att orientera sig bland de platser som texten beskriver. Till sist bör det sägas att Tunaåarna och vattenkraften inte bara har lokalt intresse utan genom de utblickar som görs ger en värdefull bild av den tekniska utvecklingen i vårt land under ett omvälvande skede.

GÖRAN R ERIKSSON

Mer läsning

Annons