Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

911 är inget skämt

Annons

Get up get, get, get down

911 is a joke in your town

(Public Enemy)

AAGÅRD

Om man söker på "911 is a joke" på nätet kommer man till sidor som antingen hävdar att Pentagon-attacken aldrig inträffade eller listor med skämt av typen: "Till talibanerna: Utlämna Usama bin Ladin omedelbart annars får era kvinnor läsa vid universitetet!"

Men New York-rapparna Public Enemys låt "911 is a joke", från 1990, handlar om att det är omöjligt att få tag på en ambulans om du bor i ett svart område i New York.

Det "skämtet" står sig nog i New York, men det amerikanska numret till SOS, som blivit den vedertagna förkortningen för "Allt som inträffat i kölvattnet på den 11 september" är inget skämt i min stad.

Ett par månader efter attacken var jag en tvättäkta utrikesnyhetspundare. Jag försummade jobb, familj och fritid för att få veta allt, allt, allt, trots att det fanns så lite användbar information att tillgå. Skillnaden mellan propaganda och information blev till slut lika otydlig som ljudet på ett VHS-band upphittat i Afghanistan.

Snabba nyheter gav den bästa kicken: text-tv, hemsidor och nyhetsbyråer. Men trots suget efter nya nyhetsformer blev detta år ändå tv:s år. En tidigare okänd arabisk tv-kanal blev plötsligt allas nyhetskälla: Al-Jazera. Och tv-bilderna på World Trade Center var så upphetsande att man kunde titta på dem om och om igen och igen. Bilden av en Boeing som liksom GLIDER in i skyskrapan - Det var själva definitionen på en SENSATION.

Och plötsligt höll de utrikespolitiska analyserna vid korvkiosken på Ingarvet. en klass de aldrig tidigare gjort. 11 september gjorde nämligen inte världen mindre, utan lokalsamhället större. Innan dess visste ingen att Faluns krogar ruvade på samma hemligheter som Tora-Bora-grottorna. Utrikesnyheter blev lokalnyheter. För att förstå sin närmaste omvärld var man tvungen att ha en hum om Centralasien och Washington.

Visst har Atlanten vidgats under året, men dagens minnesartiklar i New York Post och svenska lokalblad är ändå förvillande lika.

En inte helt, men ganska ny värld. Och egentligen vill jag inte tillbaka till den gamla.

Mer läsning

Annons