Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"25 år med Beck räcker"

Annons

Jag har levt med Beck sedan barnsben - i 25 år, berättar Harald Hamrell med ett skratt.

Redan 1976 spelade han en liten roll i Bo Widerbergs filmatisering av Sjöwall/Wahlöö-boken "Den vedervärdige mannen från Säffle". Filmen fick titeln "Mannen på taket" och Harald Hamrell fick en första lektion i Martin Beck-kunskap. En kunskap han förvaltat väl. När nu andra serien moderna Beck-filmer avslutas med "Beck - sista vittnet" med premiär den 4 januari är det femte gången som Harald Hamrell regisserar en Beck-film.

Sammanlagt har det gjorts åtta biofilmer och nio tv-filmer om Martin Beck och hans poliskollegor. Så vad är det som är så fascinerande?

- Jag tror att det är den dynamik som finns emellan dem. Beck är den analytiska medan Gunvald går mer på impuls.

Det är 25 år sedan den första filmen om Martin Beck gjordes. Den riktiga världen har förändrats och så har även Becks värld. Det syns på filmernas form. Snabba klipp, en mörk ton och ständiga växlingar från helbild till extrema närbilder. Det märks även i historierna. De två senaste omgångarna filmer om Martin Beck bygger inte på Sjövall/ Wahlöös böcker. Manusförfattaren Rolf Björlind utgår bara från grundkaraktärerna och berättar helt nya historier.

- Det finns en förståelse för förövarna i Sjövall/Wahlöös böcker som inte riktigt finns i de nya Beck-filmerna. Brotten har blivit av den kalibern att det är svårare att hitta förståelsen. Världen har blivit så svart och komplex och Martin försöker hitta sammanhangen, men han lyckas inte alltid, säger Hamrell.

Men en sak, utöver karaktärerna, har de nya filmerna om Beck gemensamt med sin ursprungskälla. Precis som Maj Sjövall och Per Wahlöö i sina kriminalromaner kommenterade det mest aktuella i deras samtid, så landar Beck-filmerna rakt i vår tid.

- Det är det som gör historierna intressanta. De speglar det som händer i vår värld på ett sätt som gör att man relaterar till dem, säger Harald Hamrell.

"Beck - sista vittnet" handlar om unga prostituerade från Litauen som hittas mördade i Stockholm. Men bakom den historien finns en annan berättelse. Harald Hamrell vill inte avslöja för mycket av handlingen, "det är en så bra twist på den", men det rör sig om storföretag som går över moraliska gränser för att maximera sin vinst.

- I de här komplexa ekonomiska systemen kan det finnas goda människor som begår onda handlingar.

För Harald Hamrell är det alltid problematiken bakom handlingen som är det intressanta. Vid sidan av Beckfilmerna har han bland annat regisserat tv-serien "Snoken", ungdomsfilmen "Vinterviken" och familjefilmen "En häxa i familjen". Genren är inte så viktig för honom, vad han söker efter är något i historien som han vill berätta.

- Spänningen i historien, det är motorn, det andra är det som ska fram. Motorn är det som öppnar dina sinnen för att sedan få det som du egentligen vill berätta att gå upp i hjärnan. Men det är viktigt att det går via magen och inte direkt till hjärnan, för det är vad film handlar om, att förmedla känslor.

Trots många givande år i Martin Becks sällskap har Harald Hamrell fått lite nog av Beck. Det här är den sista Beck-film han gör, och kanske den sista som någon gör.

Nästa projekt är i stället en tv-serie som Peter Englund skrivit, "Ramona" om det svenska spionaget i Baltikum på 50-talet. Den ska spelas in i vår och sändas i tv nästa jul. Men om Harald Hamrell får fantisera ihop sin drömfilm så blir det något helt annat.

- Jag skulle vilja göra en film om Axel von Fersen och hans förhållande till Marie Antoinette, säger han och får något dimmigt i blicken.

- En riktigt storslagen kostymfilm. Med dagens teknik skulle man kunna återskapa Stockholm som det såg ut på 1700-talet. Det skulle vara fantastiskt roligt. (PM)

JENNY ASCHENBRENNER

Mer läsning

Annons