Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

2011 i fyra punkter

/

Annons

2011 är snart över och min årsbästalista blir kass (Eric Saade ligger på topp fem). Så vi kan väl försöka sammanfatta det gångna året med fyra av de bästa titlarna som utkom i år? Okej.

Nya stränder – Stiko Per Larsson

Jag tog studenten från skolan med den helt obefintliga elevdemokratin och drog till Stockholm. Jag fick ett jobb som gav mig en inblick i mediesverige som både är fascinerande och skrämmande. Jag var redaktör för en bok som släpptes på hösten och pratade om den i Nyhetsmorgon så fort att jag inte ens hann höra mina egna tankar, och när jag såg klippet funderade jag på om tio besök hos en talpedagog kan bli avdragsgillt.

Euphoria, Take My Hand - Glasvegas

Jag lärde känna en person från ett band jag sågat i recensioner för tre år sedan (ångesten!) men som jag så länge beundrat och velat berätta det för men aldrig hunnit eller vågat. Jag ändrade mitt IG i matte till ett G och firade med att klippa lugg och slänga matteboken längst in i garderoben. Jag intervjuade Ola Salo och blev kindpussad av Englands största pojkband och undrade hur i hela friden jag hamnade i de där situationerna.

Sju sorger – Veronica Maggio

Jag såg två personer i min bekantskapskrets bli sjuka. Den ena hade jag vid tidpunkten inte mer kontakt med än mutual friendships på Facebook och den andra är den jag i tre års tid sms:at eller mailat när saker är jobbiga. Oron har däremot varit precis lika intensiv. Den ena klarade det och den andra tänker jag på varje kväll innan jag somnar och jag ber till alla högre makter att hon ska slå den där jävla sjukdomen på käften och komma tillbaka. (Det kommer hon att göra, för hon klarar allt.)

Same Mistakes – Clap Your Hands Say Yeah

Jag blev hatad av halva Nyheter24-redaktionen för att jag inte fattade varför alla journalister bara daltar med en skribent som förespråkar hetsbantning och skrattar åt folk som berättar om när de blev våldtagna. Jag grät efter en uppkörning och två teoriprov innan jag till slut fick åka runt i min bil McKay alldeles ensam lagligt. Jag fick ett gäng nya gulliga haters och insåg att jag och andra kvinnor kunde ha styrt Stockholms medievärld med järnhand om vi bara slutade hata varandra.

Och nu är det snart 2012. För att runda av tänker jag citera en dokusåpakändis som fick sitt big break just i år: Kärlek och respekt till alla, punkt och slut.

Mer läsning

Annons