Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

1. Sheepdog

Annons

Gustaf: - Den låten är skriven efter det att jag hade hört "Underdog" med Sly & the Family Stone. Jag ville få den där kulsprute-effekten, som egentligen inte är någon melodi alls utan bara "peppra på", och som går över i Motown-gung sedan. Det är en revanschlåt. Den är ilsken, men i refrängen är den en kärlekslåt.

Björn: - Den är så jävla Mando Diao den kan bli. Hat och kärlek i samma låt. Den är uppkäftig och sexig och har extremt många känslolägen. Vi gjorde en roots-demo på den här ute. När man kör den akustiskt i Dylan-läge märker man att det skulle gå att göra precis vad som helst av låten. Det skulle gå att göra en techno-låt av den.

2. Sweet Ride

Björn: - Tro det eller ej, men jag hade faktiskt lyssnat på Mötley Crüe den dagen. Jag tyckte det var kul att sitta och spela hårdrocksriff. Men det var nog bara jag som tyckte den var Motley Crue sedan...

Gustaf: - Jag uppfattade den aldrig som en hårdrockslåt. Jag tyckte den kändes Oasis. Texten är baserad på den lilla period i vårt liv då vi skrev om att cruisa med bilar från USA.

Björn: - Vi satt på ett tåg när vi skrev texten. Vi var jävligt spralliga, kommer jag ihåg, satt och ritade karikatyrer och sådant. Jag har faktiskt kvar blocket från den gången. Det är den roligaste texten vi gjort.

3. Motown Blood

Gustaf: - Den härstammar från Kinks-perioden. Kinks gjorde jäkligt mycket bra blues. Att lyssna mycket på Howling Wolf och sådant klarar jag inte riktigt av.

Björn: - Det är väl bra med Howling Wolf, men lite väl långt ifrån oss, tycker jag. Kör man den akustiskt så är den inte så himla bra, men den blir grym när vi kör den.

Gustaf: - Det är den absolut svåraste låt vi spelat. Och jag tycker fortfarande att det är vår coolaste låt. Den är väldigt retro, men det är ett gung och ett groove som står över trender och stilar och årtal. Du behöver inte analysera blues, det ska spritta i benen.

4. Mr Moon

Björn: - Om Motown Blood var från Gustafs Kinks-period så är Mr Moon från min Neil Young-period. Det var en sådan där melodi som bara dök upp när jag satt och lirade, utan att jag försökte komma på något. Sedan kom Gustaf hem till mig och gjorde en refräng direkt och så var hela låten klar nästan med en gång.

Gustaf: - Det är vårt bästa samarbete som låtskrivare, tycker jag. Versen fanns där redan, och sedan rann refrängen bara ut. jag hade kunnat ligga i koma och skriva den refrängen.

Björn: - Det är väl en liten Keith Moon-tribute, men bara till en viss del. Låten är mer om kärlek, i olika former. Dels till rockgudar, dels till tjejer. Jag försökte göra en lika bra låt som "Like a Hurricane" (med Neil Young, red:s anm.)

5. The Band

Björn: - Det är egentligen samma sak där - den här symbiosen mellan mig och Gustaf.

Gustaf: - Det är en svenne-låt. Pop. Vi vill inte bara nå ut till Stockholms-pretton, vi vill nå ut till Borlängefolk också. Den sticker ut på skivan, och det är roligt om saker sticker ut. Låten är rak på ett sätt som Mando inte brukar vara.

6. To China With Love

Björn: - Det var jävligt märkligt, först gjorde jag en låt som var färdig. Vi till och med repade på den. Men den funkade inte. Sedan blev refrängen kvar, men med en annan vers.

- Texten handlar om olika typer av sekter.

Gustaf: - "To China With Love" var den sista låten som skrevs. Den skulle egentligen inte varit med på skivan. Men sedan tänkte vi att "vad fan, vi hinner få med den". Inspelningen är första gången vi spelar låten över huvud taget. Det är likadant med Little Boy Jr. Vårt första intryck av de låtarna är det som hörs på skivan.

7. Paralyzed

Gustaf: - Det råkade bli den kanske bästa låten på plattan. Det hade vi inte en aning om. Vi spelade in den, skivbolaget hörde den och tyckte den lät bra, och vi undrade om de kom från en annan planet.

- Men när den var klar, och det hade lagts på trumpet, då förstod vi att det var en stor låt. Ska vi snacka perioder så är det väl en Velvet Underground-låt. Texten är en rad drömmar.

Björn: - Det är väl den låt som har störst potential att slå utomlands.

8. P.U.S.A.

Gustaf: - Där är det demo så det står härliga till. Den finns bara på en kanal. Vi spelade in den igen i studio hos Ronald (Bood, producent. red:s anm.) och det lät väl bra, men charmen, energin och det sexiga saknades - det var någonting i låten som vi helt enkelt inte kunde återskapa.

- På ett sätt är den bäst och mest Mando, på ett annat sätt är den så oprofessionell att den faaaan inte får vara med på en debutplatta. Den är skriven som en reggae-låt från början. Det är "Sandinista-perioden".

Björn: - Just det! Det kommer jag ihåg. Du kom och snackade om att du ville göra dub...

9. Little Boy Jr

Gustaf: - Det är boxarnas slag. En höger och en vänster.

Björn: - Det är rock'n'roll!

Gustaf: - Vi vill skriva en rock'n'roll-låt och göra den så tuff som möjligt. Den är ju boogie-woogie. Rock-Mando...

- Konstigt nog var den hämtad från "Daydream" med Loving Spoonful. Från början var det en popdänga.

Björn: - Jag spelade bara ett riff, och sedan blev det så. Lo-fi.

Gustaf: - Det är Sebadoh-Björn. Från början hette låten till och med "License".

10. Lady

Björn: - Den skrev jag hemma, när jag bodde i Hytting. Jag hade lyssnat på Spencer Davies Group och Buffalo Springfield och Otis Redding. Jag brukar hamna i hysteri inom mig själv när jag gör den där, och då ska ni veta att då trippar jag totalt. Det springer runt små svarta killar i min skalle då.

Gustaf: - Det är soul i versen. Och det är soul i refrängen. (till Björn) Du kan liksom inte engelska tillräckligt bra för att göra det, men du skriker ur dig det ändå...

11. Bring 'Em In

Gustaf: - Det är den egentliga avslutningen på plattan. Det är orgasmen, och "Lauren's Cathedral" är det sömniga som kommer efteråt.

Björn: - Det är den äldsta låten på plattan också.

Gustaf: - Jag har inte tänkt klassiskt pop/rock när jag skrev den. Det är nog för att den är från triphop-tiden.

Björn: - Det är märkligt. Jag kommer inte ens ihåg när du kom med den. Var den inte från din idiot-period då du var helt konstig?

Gustaf: - Nej. Jag tror inte det. Jag flyttade till Falun och fick något ryck om att jag skulle sluta i bandet. Det var inte så trevligt. Jag var väl egentligen bara ute efter något nytt, som man är i den åldern.

- Bring 'Em In är väl en... inte hämndlåt, men en revanschlåt. Precis som Sheepdog. Den handlar om att det finns människor i ens närhet som kanske blir lidande för att man satsar hårt. Men det finns liksom inget alternativ om man vill komma någonstans. "Jag är ledsen men jag är på väg mot ett mål, och jag kan inte ta hand om dig just nu..."

12. Lauren's Cathedral

Björn: - Det är pure moods. Enigma. Jag kom hem från Fornby folkhögskola, och den där låten ploppade upp av någon anledning. Det var någonting i den där skoldagen som hade gjort mig alldeles harmonisk, och det var nog första gången någonting i en skola gjort mig harmonisk.

- Texten är väl kylskåpspoesi. För mig själv har jag kallat den för Borlängelåten, eftersom nästan allting i texten på något sätt handlar om Borlänge. Låten är ett stort ljudcollage med en sångmelodi till. Det är den enda låten där det känns att vi jobbat i studio.

Fotnot. Mando Diao åker ut på en mindre signeringsturné i samband med att skivan släpps, och på måndag börjar gruppen resan med att göra en akustisk

livespelning på skivaffären Rocks hemma i Borlänge. Den 16 oktober drar hösten två och en halv månad långa klubbturné igång, då spelar Mando Diao på Kägelbanan i Stockholm.

Mer läsning

Annons