Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

NHL-busen Danton blev livräddare

/
  • Marcus Bengtsson är tacksam för hjälpen han fick från Mike Danton när de båda träffas i Furudals hockeycenter.

En stenhård tackling fick Ores forward Marcus Bengtsson att falla ihop i kraftiga kramper.

Kedjekamraten Mike Danton insåg allvaret och reagerade blixtsnabbt.

Något som kan ha räddat livet på 21-åringen.

– Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är, säger Marcus dagen efter den otäcka smällen.

Annons

Det har gått mindre än ett dygn sedan de otäcka scenerna utspelades i Furudal.
Marcus Bengtsson och Mike Danton sitter ihopsjunkna bredvid varandra i en soffa i Furudals Hockeycenter.

Det har varit ett långt dygn för dem båda och Mike har knappt sovit en blund när han berättar om de dramatiska minuterna.

– Jag var på väg över isen för att ta ett snack med spelaren som tacklat, när jag hörde att Marcus stönade där han låg på isen.

Smällen mot huvudet hade orsakat ett kraftigt krampanfall.

– Jag vände mig om och såg att han låg och skakade. Jag minns inte vad jag tänkte, men min första reaktion var att jag var tvungen att hjälpa honom. Det bubblade fram blod mellan tänderna och jag insåg att det var risk att han skulle svälja tungan och kvävas av den eller blodet.

Under sin tid i fängelse gick Mike en första hjälpen-utbildning – något som kom väl till pass i det kritiska skedet.

Efter flera misslyckade försök lyckades han till sist få upp munnen på Marcus så pass mycket att han kunde få in fingrarna och lägga rätt tungan som höll på att kväva honom.

– Sekunder senare slog han ihop käkarna igen. Jag vet att det är farligt att stoppa in fingrar i munnen på någon som krampar. Låser sig käken så kan man bli av med dem, men jag visste att det handlade om minuter innan det var risk att hjärnan kunde skadas av syrebrist.

Under några intensiva minuter fortsatte Mike och Ore-ledarna upplivningsförsöken.
Samtidigt virvlade tankarna runt i huvudet.

– Under min tid i fängelse har jag sett knarkberoende få liknande kramper många gånger. Jag har sett folk dö i sådana här situationer flera gånger. Jag tänkte bara "nej, nej, nej. Det här får bara inte hända."

Efter ungefär 6-7 minuter slutade anfallet och för några sekunder öppnade Marcus ögonen innan han sköts ut på bår.

Då brast det för Mike.

– Jag började gråta och kunde inte sluta. Jag insåg hur nära det var att en person kunde ha försvunnit ur mitt lag. Marcus är den som jag kommit närmast här, så han är mer än en lag- och kedjekamrat. Han är en nära vän.

Marcus Bengtsson fick tillbringa natten på Mora lasarett, men klarade sig otroligt nog med bara en hjärnskakning som svit efter händelsen.

Av smällen minns han nästan ingenting.

– Jag har två minnesbilder i huvudet. Den första är när mitt ben börjar skaka och det känns som att min fot har vänt sig och pekar bakåt. Den andra bilden är när Mike och Roger står över mig första gången jag vaknar på isen. Sen svimmade jag av igen. Efter det minns jag ingenting tills ambulansen kom.

Att han kommit undan med blotta förskräckelsen är han väl medveten om.

– Efter omständigheterna har jag haft oerhörd tur. Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är gentemot Mike och alla andra som hjälpt mig. Det kunde ha slutat så mycket värre än vad det gjorde.

Hur mår du i dag?

– Jag har fortfarande lite huvudvärk, men jag känner mig rätt pigg. Jag känner att jag skulle kunna spela hockey om en vecka igen, men tränaren kommer inte att låta mig gå på is förrän om två.

Efter att ha reflekterat över händelsen beskriver Mike en stor lättnad över att allt gick bra och att han åter är förenad med sin vän.

– Det är en stor lättnad. Jag är inte religiös, men livets skeenden har en lustig förmåga att lösa sig självt på ett eller annat sätt. Jag tror att det som händer är meningen att hända. Kanske Marcus kommer bli tvungen att rädda mitt skinn en dag.

Läs Mike Dantons egen blogg här!

Annons