Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nedkopplade, men inte avkopplade

Fruktansvärt! Abstinens! Panik!
Nej, den nedkopplade familjen blir inte alls avkopplad av att vara utan fungerande nät.

I går berättade vi om familjen Kryptonell, alla flitiga datoranvändare, ständigt bloggande, facebookande, spelande och tävlande online... Vi gör ett andra besök när de varit utan fiberuppkoppling i åtta dagar. Deras lägenhet renoveras, så de har haft fullt sjå att packa och packa upp. Och när det inte finns fiber så har de ju alltid mobiltelefonerna att surfa på.

Första budet var att de skulle bli utan uppkoppling i tre till fem veckor.

– Men jag behöver ju fiberuppkoppling för att kunna jobba, säger Saija Kryptonell som förutom att blogga själv hjälper andra att bygga hemsidor.

Så Saija sa ifrån, och det hjälpte. Vi kommer på återbesök en torsdagskväll, och samma dag har familjen kopplats in igen.

– Alla flög på datorn, det har varit så tyst och lugnt utan spel och musik, säger pappa Jonas Krytonell som dock hade förberett den manliga delen av familjen för hotande data-abstinens och köpt ett off-line spel som funkar i tv:n.

Saija och Paulina spelar inte. De hade å sin sida köpt TV4 Play Premium - alla avsnitten av Förlossningskliniken. Så medan herrarna i familjen tävlade i krig så låg de i sängen och kollade krystande föderskor på en Ipad.

Saija minns med en rysning om hur de även var utan nät för några veckor sedan när en fiberkonverter brann sönder.

– Pojkarna blev på skitdåligt humör. Till slut fick de en slant för att gå iväg och köpa tv-spel som de kunde köra på dator. De kom tillbaka ännu surare, det finns inget som inte spelas online nu för tiden. De gick mig rejält på nerverna, säger Saija Kryptonell.

– Det var fruktansvärt, säger Benjamin, med känsla. Han har saknat skype under den fiberfria flyttveckan, men i stället gått ut för att träffa folk.

Tidigare spelade Benjamin Kryptonell väldigt mycket, men nu tycker han det är roligare att vara med kompisar. Storebror Simon sitter dock i soffan och spelar tv-spel mot sina gamla kompisar nästan varje kväll.

– Fast nu har jag haft fullt upp med att packa och packa upp, säger Simon som annars är den som spelar mest i familjen just nu, det kan bli 6-7 timmar varje dag, från att skolan slutat tills han går och lägger sig.

Jo, de håller med om att spelen skapar ett sorts beroende, mycket är det nog tävlingsmomentet som hela tiden finns där.

– Ett game tar ju bara en timme, jag gillar gemenskapen, och adrenalinkicken. Det är askul, säger Simon.

När han nu inte har kunnat spela själv under några dagar har han kollat hur det går för de andra i League of legends på ipaden, i så kallad lifestream där han ser i realtid vad som händer.

– Jag känner ju dem som spelar, det blir som att titta på en fotbollsmatch, säger Simon som inte skulle ha något mot att bli proffs.

– Vi vill väl alla vara Zlatan, säger Jonas Kryptonell.

Snart är det LOL-final med chans att vinna 45 miljoner kronor. Simon har varit uppe och nosat på elitnivå här i Sverige. Men mest spel blir det under vintrarna, om somrarna är han oftare ute.

Visst har det funnits perioder när Saija oroat sig över barnens datorvanor. Men samtidigt är de alla sociala, både i skolan och hemma. De driver inte på stan, och båda pojkarna lär sig mycket engelska genom sitt spelande, ofta mer än på engelsklektionerna.

– De är ju uppvuxna med föräldrar som har suttit framför datorn, säger hon.

Men krigsspel brukar ju oroa många föräldrar?

– Äh, det är ju bara spel, det är ju inte som om jag går ut på stan och skjuter någon och snor flaggor, säger Benjamin.

De är överens om att familjen umgås när de är hemma tillsammans, även om de är uppkopplade mot olika saker. Och tidningen möter ju en vänlig och pratglad familj.

Tre, fyra dagar om somrarna åker de faktiskt helt frivilligt till Jonas stuga i Dala-Järna, där det inte finns el och vatten och knappt mobiltäckning. De spelar kort, fiskar och åker fyrhjuling... Det går i tre, fyra dagar tills mamma Saija vill tillbaka.

Hon fnyser för övrigt åt forskning om att facebook skulle vara mer vanebildande än nikotin. Hon skulle ha svårare att sluta röka än att skippa statusuppdateringar.

– Men jag har svårt att låta bli att blogga, det fungerar som en ventil. Jag skriver av mig, säger Saija Kryptonell.