Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Naturen var ett av hans stora intressen – minnesord över Gunnar Bond

Det låg ett skimmer över bygden söndagen den 4:e juli, då Gunnar slutade sin nära 92-åriga jordevandring i vårt hem i Malung.

Han var född 1929 i Bondgarden i Kulåra på Sollerön, en plats han älskade över allt annat på jorden och där växte han upp med sina föräldrar Bond Per Mattsson och Ryss Anna Andersdotter och två äldre bröder.

Tidigt fick han hjälpa till i jordbruket. Hans värld förändrades under ett par år på verkstadsskola och på Mora Folkhögskola. Han hade lust att studera och upplevde dessa år som avgörande för framtiden. Han dansade folkdans, sjöng och spelade teater och trivdes mycket bra i den stimulerande skolmiljön. Som nyutbildad snickare blev han anställd på Bråmå Anders Olssons snickeri på Sollerön, där han fick ganska avancerade uppgifter att tillverka specialfönster. Hans handaskickliget var stor och kunskaperna omsatte han i uppförandet av ”egna” byggnader. På 40-talet blev han ”pinnpojke” under Laga skiftet på solleröskogen och studerade därefter till mätningsingenjör i Stockholm. Efter en tid på Lantmäteriet i Mora, kom han till ett motsvarande arbete i Malung. Här bildade han familj med Hi Nanny Persson och blev kvar livet ut. I deras äktenskap föddes tre barn, som alla efterlever sina föräldrar. Efter sin frus död, fick han en ny livskamrat i undertecknad.

I unga år anslöt sig Gunnar till IOGT-logen ”Dalarnas ögonsten” och var hängiven sin övertygelse om nykterhetens betydelse livet ut. Naturen var ett av hans stora intressen och så länge krafterna stod honom bi, vistades han mycket i skogen, som han skötte exemplariskt med stor kunskap. Älgjakten var ett ”måste” och han tyckte om att fiska på Siljan. Under några år ägnade han sig åt orientering och skidåkning. Ett väl genomfört Vasalopp var han stolt över. Han var intresserad av det mesta – sport låg honom varmt om hjärtat – men mest bestod dock livet av arbete och det var först som pensionär som han kunde skaffa sig fritidsintressen som trätäljning och resor. Han var intresserad av andra länders kulturer och var extra glad under sin sjukdomstid att få lära känna många unga invandrare, som gjorde hans liv lättare genom en utomordentlig hemtjänst. Han var alltid positiv, glad och optimistisk. Han klagade aldrig och trodde ända till slutet att han skulle bli frisk och slå sin morfars åldersrekord, nästan 100 år. Så blev det tyvärr inte.

Gunnar var något av en byggmästare i egna projekt och var intresserad av framväxten av en fjällturism i Sälen, där han ansvarade för stora delar av lantmäteriarbetet i framför allt Tandådalen.

Gunnar var en mycket social människa, som hade lätt att umgås med folk. Hans hjälpsamhet, generositet och varma intresse för sin omgivning är allmänt omvittnad.

Särskilt glad var han åt att försöka stödja Sollerö hembygdsförening, där hans släkt varit med bland grundarna.

Vi bevarar med värme och tacksamhet minnet av den gode soldbyggaren, som blev malungskarl. Jag liksom sönerna Per och Erik med familjer och dottern Anna samt hans enda kvarvarande kusin i en stor skara på Sollerön sörjer vår käre Bond Gunnar, en hedersman och förebild för oss in i framtiden.

Margaretha Hedblom