Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En makalös seger i Talangjakten

/

Talangjakten 2013 är över och det var en sextett som erövrade bägge priserna. Inte nog med att bandet Out of Sync korades som vinnare av juryn, så flörtade ensemblen så väl med åskådarna att de också knep åt sig publikens pris.

Annons

Redan under öppningsnumret stod det klart att nivån i årets talangjakt var skyhög då Wilma Björkman tillsammans med Maja Stefansson tolkade Miley Cyrus Wrecking Ball.

Deras samordnade röster lyfte låten mot oanade höjder och de flög fjäderlätt runt på scenen i koreograferad dans. Av 350 besökare fick de senare 55 röster från publiken, vilket gjorde att de kom på andra plats i publikens egen omröstning.

Alva Lejonclou framförde Something I’m not. En ballad hon tidigare för tidningen beskrev som en resa. Det finns fog för denna liknelse, då låten svepande beskrev den narcissism som plågar dagens samhälle.

– Ett dynamiskt och musikaliskt framförande av en likaledes dynamisk låt, löd juryns motivering när Alva vann tredje priset och tusen kronor.

Det var en uppenbart plågad Janne Bäckman som presenterade pristagarna. Att behöva välja mellan de 15 talangerna var varken en lätt eller rolig uppgift. Men tre vinnare skulle koras.

För sin klockrena taktkänsla, hans sätt att äga scenen och att han imponerade i en genre som är svår att imponera i, fick Rasmus Eldblad, The Razzle, andra priset för hans två raplåtar By the time och I’d rest in peace.

Segrarna var dock odiskutabla. Juryns lovord var korta men konkreta. Välkomponerade låt. Hitpotential. Maximal energi. Out of Sync fick biljetten till studion och femtusen kronor.

Det var svårt att veta vad man skulle bli mest imponerad av när bandet framförde: Lisa Clasons lungor, Jonas Brodin taktkänsla bakom trummorna, Aron Nisbel och och Magnus Wikström gitarrharmonier, Kalle Olssons pulserande bas eller Martin Clason på keyboard.

Tillsammans hade de kokat ihop en exceptionell rocklåt. Det var nog många som skakade på benet i takt med Jonas Brodins trumslag.

– Det här var oväntat. Speciellt publikpriset. För vår del är det värt mest, säger Martin Clason efter segern.

Möjligtvis var det oväntat då låten de framförde var klar först på torsdagen, två dagar innan spelningen. Febrilt ägnade de fredagen åt att få låten att sitta. Namnet till trots är dock bandet koordinerat som en flock fåglar. Både under framträdandet och intervjun.

– Det känns magiskt, summerar bandet.

Annons