Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moneybrother filmar i Ludvika

Anders Wendins sjätte album har spelats in i Rio de Janeiro, Kingston och Los Angeles. Nu blir arbetet med skivan dokumentärfilm. I förrgår gjorde filmteamet Moneybrothers gamla hemstad tillsammans med sångaren för att gräva i hans rötter.
– Det är inte varje natt man bor på Statt i Ludvika, säger sångaren till DT Nöje.

Annons

Han gick i Lorensbergaskolan, växte upp på Plommonstigen på Knutsbo och startade sin karriär i Ludvikabandet Superwed. I dag är Moneybrother, eller Anders Wendin, en av Sveriges största artister. Han har vunnit grammisar och P3 guld-utmärkelser och håller för tillfället på och spelar in sitt sjätte soloalbum. Men i förrgår vandrade han gågatan fram i barndomsstaden med ett filteam i hälarna.

– Vi började med att åka till Skuthamn och bada när vi kom i går. Jag växte ju upp på andra sidan stan och vågade aldrig åka dit. Men nu hade jag några stora killar med mig. Sedan var vi var uppe och knackade på hos Per som bor i mitt gamla hus på Knutsbo. Och så drack vi en kopp kaffe hos grannen Agneta som är mammas gamla kompis. I dag har vi varit på Lorensbergaskolan och pratat med gamla lärare och min första flickvän som jobbar där nu.

Anders Wendins kommande skiva har spelats in i Red Bulls musikstudios i Rio de Janeiro, Kapstaden, Chicago, London, Los Angeles och på Jamaica. Sångaren berättar att han fick studiotiden som betalning efter ett jobb i en av företaget arrangerade musiktävlingar. Inspelningarna har pågått sedan i juni och sydafrikanska körtjejer, australiensiska blåsare och andra lokalt förankrade musiker på plats har medverkat. Ganska snart insåg Red Bull mediahouse att man ville göra en dokumentär om projektet. Amerikanska regissören Jim Dzuira fick uppdraget att följa Moneybrother.

– Det var inte min idé att vi skulle åka hit och filma i Ludvika. Det var Jim som tyckte det kunde vara något. Jag lärde mig spela gitarr i Ludvika, jag skrev min första låt och jag gjorde min första konsert här. Jag bodde här mellan 4 och 16 år. Det var viktiga år för mig.

Anders Wendin är sällan i Ludvika nuförtiden. Hans föräldrar har flyttat sedan länge och själv har han inte bott i stan på 20 år. I intervjuer har han målat upp en inte alltid så positiv av uppväxtstaden. Jag frågar vilken pusselbit han lägger genom att resa tillbaka.

– Det finns något. Du kan spela hur bra du vill och du kan springa hur fort som helst. Men du kommer alltid någonstans ifrån. Det var tufft att bo här och vara intresserad av ungdomskultur. Jag var den enda punkaren på Lorensberga. Då ville man härifrån men det är klart att Ludvika har spelat en roll.

– Jag tror jag fick lite mindervärdeskomplex här. Man skulle inte sticka ut. Det har gjort mycket gott för mig i min musikkarriär. Jag vet vad arbetarklass är. Jag slutar inte jobba.

Vad betydde första bandet Superwed?

– En sak leder till en annan. Vi gjorde en demo och skickade runt. Per Bjurman skrev om oss i Dalarnas tidningar och den var med i tidningen Pop. Vi fick åka till Stockholm och träffa Andres Lokko och jag minns hur vi fick dricka färskpressad juice. Man fattade ingenting. Det fanns inte i Ludvika. Jag känner ju Andres Lokko i dag och han minns också den där gången.

– Jag fick nog en touch av något då. Jag hade ingen som uppmuntrade mig. I Superwed fick jag spela med lite äldre killar och jag tror det gav mig självförtroende. Jag blev trygg. Sedan när jag flyttade till Stockholm så träffade jag Viktor Brobacke och vi bildade Monster. Vi släppte skivor och lärde känna folk i branschen.

Kommande skivan blir klar i dagarna men släpps senare i höst eller efter jul på Anders Wendins eget skivbolag Hacka skivindustri. Sedan väntar efterföljande turné. Jag frågar vad han har för planer för framtiden. Pengabrorsan, kan det bli aktuellt igen?

– Jag kommer till hundra procent att göra en grej på svenska igen, det ligger i pipeline. Jag är avundssjuk på Winnerbäck och de här som får åka ut och göra 20 gig på sommaren och sedan sitta i en stuga i kustbandet och ha skrivarperiod. Jag tror jag skulle passa lite för det där svenska med min hesa röst. Ha, ha. Nej, men grejen är ju att man ska upp och tävla med riktigt bra textförfattare som Annika Norlin och Plura. Det är tufft.

Annons