Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Nej SD är inte ett demokratiskt parti

/

De närmare 200 personerna som sökt sig till Hedbergska skolans aula på lördagen för att lyssna till partisekreteraren Richard Jomshof fick en föreläsning om partiets ideologi och grundläggande värderingar.

Annons

De fick samtidigt en uppvisning i hur en skicklig retoriker kan stå och säga emot sig själv på det där sättet som ger en gnagande känsla av att något inte stämmer, men samtidigt avväpna eventuella kritiker genom att svara på och bemöta de vanligaste invändningarna innan någon hunnit uttala dem.

En röd tråd genom hela föreläsningen var ett uttalat förakt mot dels alla andra riksdagspartier, dels journalister och övrig kulturelit. Detta bankades in, genom hån och raljerande, genom att påstå att alla andra partier är korkade och genom att locka fram skrattsalvor åt allt som representerar etablissemanget. Detta trots att SD knappast längre kan hävda att de inte tillhör detta etablissemang, särskilt inte när man tittar på de siffror de själva visade upp över hur många mandat partiet har i olika beslutande församlingar.

När Jomshof fick frågan om hur man bör förhålla sig till islam skrattade alla i lokalen inklusive Jomshof själv. Vad han tycker om islam är dock ingen hemlighet, han tycker genuint illa om islam och det fick publiken på plats höra. Exakt vad som var det roliga med frågeställningen fick jag aldrig veta.

Större delen av uppvisningen gick ut på att övertyga publiken om att partiet "i motsats till vad många journalister påstår" är ett demokratiskt parti. Detta manifesteras genom att förespråka fler folkomröstningar och genom att bejaka populism som något bra då det enligt Jomshof helt enkelt betyder att man lyssnar på och tar folket på allvar.

Samtidigt är partiet känt för att internt vara extremt toppstyrt, något som visade sig inte minst under deras landsdagar förra året då jag själv var på plats.

Och partiets principprogram talar visserligen om demokrati som en förutsättning, inte minst för att partiet ska kunna ta makten. Frågan är bara för vilka denna demokrati ska gälla? Här svajar det nämligen rejält. Sammanfattningsvis kan man säga att folkets vilja är viktig att lyssna på och lyda under förutsättning att folket tycker och vill samma saker som de styrande. Det var inget som Jomshof berättade för publiken i Hedbergska skolan, men det framgår väldigt tydligt om man läser programmet.

Till att börja med är det viktigt att veta vilka som är folket. Enligt SD är det svenska medborgare. Men partiet är också det enda i svensk riksdag som vill göra det möjligt att ta ifrån människor deras medborgarskap.

I principprogrammet finns följande formulering: "På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur."

Läser man vidare i andra delar av programmet står det med all önskvärd tydlighet att medborgare i ett Sverigedemokratiskt Sverige kommer att tvingas anamma det språk, den identitet och den kultur som SD förespråkar, samt uppföra sig lojalt gentemot nationen på det vis SD anser vara lojalt.

När SD ska definiera sin nationalism skriver de: "Sverigedemokraternas nationalism är öppen och ickerasistisk. Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer."

Gemenskapen är alltså endast öppen för dem som köper Sverigedemokraternas definition av svensk kultur och identitet. Eftersom de endast mycket vagt definierar vad svensk kultur och identitet faktiskt är finns här oändliga möjligheter för partiet att om de skulle ges makten införa mycket snäva och godtyckliga tolkningar av dessa begrepp. Troligt är att till exempel jag inte skulle anses höra till folket då jag inte sällan kallas landsförrädare och svenskfientlig av partiets anhängare.

Detta valde Jomshof smart nog att inte informera om då han besökte Sundsvall. Inte heller berättade han om den del i principprogrammet som beskriver människan. Där finner man förutom mycket luddiga formuleringar om nedärvd essens också följande stycke: "Vid sidan av att vi inte tror på teorin om människan som ett tomt blad tror vi inte heller att människan i grunden är alltigenom god eller konstruktiv. Vår uppfattning är snarare att människan är både konstruktiv och destruktiv och att det inom varje människa pågår en daglig och livslång kamp mellan dessa motstridiga krafter, känslor, instinkter och drifter.

Med utgångspunkt i denna syn på den mänskliga naturen blir politikens viktigaste uppgifter inte att försöka riva ned alla de strukturer och kollektiv som omger individen utan snarare att försöka skapa, stödja och upprätthålla normer, moral, lagar, sedvänjor, miljöer, beteenden, traditioner och gemenskaper som hjälper individen att bejaka de goda och konstruktiva sidorna inom sig själv."

Detta kan knappast läsas på annat sätt än att partiet trots allt fint prat om demokrati och yttrandefrihet egentligen inte vill att folket ska ha någon talan. De skriver mer eller mindre att folk inte vet vad som är bäst för dem och att de därför behöver politiker som styr upp.

Detta finns det många namn för. Demokrati är inte ett av dem.

Annons