Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Holmlund

Annons

Skulptören Bo Holmlund, Havgården, Ånäset, har avlidit 78 år gammal.

Närmast anhöriga är hustrun Gunvor, dottern Carina och sonen Tor med familjer.

Vid en stor utställning i länsmuseets konsthall i mitten av 60-talet mötte jag Bo vid en av sina monumentala skulpturer, som han då arbetade fram i det formbara järnet. Jag minns min reaktion på utstrålningen av en klar formkänsla, kraft och stark personlighet.

Jag mötte här en blivande vän genom åren, där vi båda som skulptör och arkitekt kände stark samhörighet.

Bo var västerbottning med en far som var känd konstnär. Efter skulptörutbildningen vid Konstakademien i Köpenhamn 1960 bosatte sig Bo i Falun, sedermera i Borlänge, där han började sin aktiva period som konstnär. Därefter har han utfört många skulpturer i Borlänge och ute i landet.

Han deltog aktivt i den omtalade utställningen Konst på gatan i Borlänge, en utställning som jag minns det var ett speciellt go i för unga konstnärer.

Statens konstråd gav honom också uppdrag och som följd av detta många vänner i landet.

Han deltog i tävlingar, som ofta gav offentliga uppdrag, men fick även direkta beställningar av offentliga konstverk. Ett flertal arbets- och resestipendier fick han mottaga under årens lopp.

I mitt uppdrag ombyggnad av Kvarnsvedens kyrka kom vi att mötas, och då i en av Bo skapad altarbild som relief, vilken inkomponerats i en dagsljusbelyst väggöppning i kyrkorummets kor.

Här är arkitektur och konst i lyckat möte.

Ytterligare samarbete mellan konst och arkitektur fick vi båda uppleva i skapandet av Borlänge turistbyrå 1998. Vår Centrumkiosk från 60-talet i fria byggnadskroppar byggdes in och på i en tvåvånings byggnad till ortens Turistbyrå i ett för turisten lättorienterat läge. Den föreslagna plåtbeklädda fasaden blev omformad till en polykrom träfasad.

Han har deltagit i mitt skissarbete på förslaget till gestaltning av Stadsbibliotekets i Borlänge exteriör. Idémässig samhörighet mellan oss två konstaterades än en gång.

Naturen och jakten var en del av Bo. Vi möttes även där i många år i olika naturhägn, årstidoch väderlek. Jakten och naturen gav både Bo och mig ro och där kunde vi vara fria från samhällets rytm och krav. Jakten gav också näring till att skapa de mest fantastiska måltider, han bjöd på.

På 90-talet flyttade Bo hem till Västerbotten igen där han slutligen byggde en bostad av en äldre flyttad mangårdsbyggnad med havet via en liten lagun inom synhåll.

I lagunen hade han några glänsande aluminiummoln flytande från den nedtagna entréskulpturen vid Säters sjukhus. Han formade en trädgård, integrerad med skog och hav. En interiör skapades här i full hushöjd med havsutsikt och fylld med egen och annan fin konst.

Givetvis har Bo hunnit med många betydande konstverk i sitt liv, men jag vill här särskilt nämna hans skulptur i Porjus, där hans obändiga kraft och skulpturala begåvning framträder så tydligt. Han gestaltade den med två uppresta mäktiga klippblock där han i stenytan mejslade ut rallarhänder och formade ur öppningen mellan blocken flygande blixtar som symbol för den energi som finns i vattenkraften.

Bo arbetade med idéer i sten och metall in i det sista.

Jag saknar vännen Bo, som på ett skulpterat skåp till mig på min 70-årsdag inpräntat:

"En vän kan väl anses som ett mästervärk av naturen".

Åke Temnerud

Mer läsning

Annons