Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord över Stig Söderström, Falun

Annons
Stig Söderström, Falun.

Det blir inget Stockholm Marathon för legenden Stig Söderström i år.

Stig, som aldrig gett upp ett lopp, för ”det fanns inte på kartan”, som han formulerade sig i intervjuerna, tvingades till sist ställa in.

Med sina ofattbara 833 maror är han nummer fyra i Sverige, ett facit som heter duga! Det sista långloppet på Falu lasarett tog nio veckor, innan hjärtat den 9:e april inte orkade mer, exakt en vecka före hans 76:e födelsedag.

Varken familjen, vännerna eller löparkompisarna var ju beredda på att Stig skulle gå bort så tidigt, han som kunnat plåga sig till resultat oavsett. Redan som barn förde han statistik på lekkamraterna och klockade dem på löparrundorna i kvarteret hemma i Forssa. Där var det även höjdhopp och längdlopp, som gällde. Tidigt blev han medlem i KGoIF, sin hemmaklubb, som han aldrig lämnade.

Familjen bodde först på Hagalund och sedan Majorsgatan, när barnen var små. Föräldrarna Karin och Folke köpte senare hus på Lenngrensgatan. Genom sin pappa Folke, som var erkänt duktig schackspelare och nickspecialist i fotboll, ärvde Stig båda intressena. Jag försökte vinna över Stig i schack, men det var sällan jag lyckades! Vi var allihop medlemmar i IK Brage och gick på alla Bragematcherna på Vallen, något som Stig och Ingalill fortsatt med fram till nu.

Stig och jag var lika gamla och gick i parallellklass i Hushagens folkskola på 1950-talet. Den fyra år yngre systern Ingalill blev med tiden en av mina bästa väninnor. Stig var musikalisk och gick och spelade trombon för min pappa Bruno, som var musiklärare på deltid. Från 1961 blev vi ett litet ungdomsgäng, syskonen Söderström och jag ihop med deras släkting Yngve Danielsson, nästan jämngammal med Stig och mig. När grabbarna tagit körkort var vi ute på bilturer och hade mycket trevligt tillsammans.

Stig hyrde ofta bil, t ex Volvo PV eller Amazon, som vi åkte runt med i Dalarna. Vi var till Leksand på ishockey och Taknatta flera gånger, liksom till Klockarnäs i Enviken, när Hootenanny Singers var på besök.  Yngve köpte sig en splitterny Volkswagen Variant 1963 och då for vi till Stockholm på teater en oförglömlig Allhelgonahelg.

Vi såg "Pyjamasleken" (med Lill Lindfors och flera kända namn) på Odéon och "Stoppa världen" på Scala (Jan Malmsjös succé). Vi satt så nära Janne att vi kunnat peta på honom från vår bänkrad. Bodde gjorde vi på Frälsningsarméns Hotell på Drottninggatan.

När vi skulle hem blev det isgata och den nya bilen hade sommardäck, så Yngve kröp i 40 km på vägkanten ända från Sala och hem. Vi fick verkligen hålla andan.

När Stig bodde först i Morgårdshammar och sedan i Smedjebacken var vi dit och hälsade på honom. Han fick tjänst där efter sin ingenjörsexamen på Teknis i Borlänge. Alla senare år bodde han i Falun. Där skötte han en period serveringen i Stångtjärnsstugan och var senare lika omtyckt som klassmorfar i skolorna.

Han brukade även vara med oss på Internationella Klubbens fester, där han var en populär danskavaljer. Varje gång vi var in till Stadsteatern på "Ruggugglan" och liknande föreställningar mötte Stig upp och vi blev ett helt gäng i salongen och vid fikat i pausen. Nu finns han inte mer och vi måste foga oss i detta, för nu har vi bara minnesbilderna kvar.

Vi hoppas Stig kan köra vidare i himlen med alla sina intressen. Saknaden blir stor och jag tänker speciellt på systern Ingalill samt på Stigs söner Johnny och Jörgen.

Lena Gäfvert, vän sedan 1960-talet

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons