Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord över Lars Gradin, Falun

En solig och varm majdag ringer plötsligt telefonen och jag meddelas att min vän och kamrat Lars Gradin har omkommit i en olycka.

Annons

Tiden stannar. Huvudet snurrar. Ofattbart. Jag förstår ingenting. Jag tänker NEJ NEJ NEJ. Hur är det möjligt att Lars är borta för alltid?

Lars som var så stark, så full av kraft, så energirik, så sportig. Allt blir mörkt och ogripbart. Min gode vän och arbetskamrat har för alltid gått bort.

Jag träffade Lars på Högre Allmänna Läroverket på hösten 1971. Lars hade då anställts som gymnastiklärare. Vi blev snabbt goda vänner.

Lars inspirerade många lärare att börja idrotta. Fotboll, basket, hockey-bockey, golf och skidor utövades i cirka 50 år av arbetskamraterna. Jag minns hur Lars fantastiska fotbollspassningar skar igenom motståndarlagen och hur hans otroliga dribblingar på basketplanen lurade alla.

1983 flyttade läroverket till nybyggda Lugnetgymnasiet där Lars och jag så småningom började som rektorer. Vårt arbete har alltid kännetecknats av bra stämning och god sammanhållning.

Jag minns Lars som en bra schemaläggare och organisatör. Lars har upplevts som en god kamrat av både kollegor och elever. Jag vet att eleverna tyckte att Lars var bra som lärare. Han har uppskattats av alla på skolan för ett hederligt och fint arbete. Som ledare i olika sammanhang har Lars lovordats.

Jag tänker ofta på min vän Lars och hoppas att han har det bra där han är.

Mina tankar går också till Lars hustru och deras barn och barnbarn.

Lars-Olof Larsson, rektorskollega och vän

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips
Annons