Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord över Inger Kärnekull Jakobsson, Orsa

Som tidigare meddelats har Inger Kärnekull Jakobsson, Orsa, avlidit i en ålder av 72 år. Närmast anhöriga är dottern Anna, bröderna Arne, Jan och Hans samt framlidne maken Pelle Jakobssons barn.

Annons

Inger kom till Dalarna på våren 1992. Det var kärleken till maken Pelle och kärleken till folkmusiken som till slut förmådde henne att lämna sitt Stockholm för Orsa. De starka banden till Stockholm fortsatte dock att utgöra en stor och betydelsefull del i Ingers tillvaro.

På hösten 1992 tillträdde Inger tjänsten som skolpsykolog i Orsa kommun. Hon blev varmt uppskattad av både barn, föräldrar och lärare. Inger hade ett särskilt patos för de barn som hade det allra svårast. Det visade sig även när hon på ett engagerat och kreativt sätt tog sig an flyktingbarn som kom till skolan från krigets Balkan i mitten på 1990-talet.

Från och med år 2003 och fram till pensioneringen arbetade Inger på Barnhabiliteringen i Mora där hon bland annat utformade en metod för barnanpassad återgivning av utredning, vilket hon senare efter förfrågan föreläste om. Hon riktade också uppmärksamhet mot syskon i familjer med handikappade barn.

Inger tyckte om människor och hon tyckte om att ha människor omkring sig. Hon tog tillfällen i akt att samlas, att fira. Sådana gånger var allsång och musik viktiga inslag. Inger sjöng också ensam med sin kristallklara, vackra röst.

Inger hade ett stort och kärt nätverk i Stockholm med dottern Anna som som självklar centralgestalt. Vid ankomsten till Dalarna började hon målmedvetet skapa ett gediget nätverk även här. Det var som skolpsykologkollega undertecknad först lärde känna Inger. Vi blev snabbt nära vänner, hade alltid mycket att prata om och diskutera. Under många år åkte vi varje vår på en liten resa för att utforska Sverige och Norden. Pigg och nyfiken var det ofta Inger som föreslog intressanta resmål.

Nu har Inger lämnat den här världen. Det blir inga fler resor, inga fler angelägna samtal. Saknaden är stor - liksom förvissningen om att Inger har det bra i sin himmel. Hon sade ofta att hon kände sig trygg med sin egen, personliga förankring i kristendomen, att hon ”har sin barnatro kvar”. Hon brydde sig om människor som kom i hennes väg, hon förgyllde samvaro med sin glädje och sin musik.

Tacksamheten är stor över att ha fått lära känna Inger. Vi är många som saknar henne men minnet kommer att leva kvar.

Eva Tholén

vän och före detta kollega