Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord över Anna-Britta Backlund, Karlstad/Nås

Ännu en kär stämma i Nås Hembygdskör har tystnat. Den 28 augusti somnade min kära barndomskamrat Anna-Britta Backlund, född Svensson, in i sitt hem i Karlstad.

Annons

Jag känner mig mycket privilegierad att ha haft Anna-Britta som mycket nära vän i 70 år. Det började med våra roliga lekar i Finnön och på Svedens Gård i Nås, Dalarna. Vi var alltid många barn, som bland annat lekte kurragömma och sparkade burk. VI hade sommarfest och spelade teater och tjänade en liten slant, som vi gick ner till Centrum och köpte godis för. VI fick mycket för 25 öre.

Vid Trettondagshelgerna gick vi, tillsammans med våra systrar, med stjärnan och sjöng i alla gårdarna i våra och de angränsande byarna. Det är en gammal tradition i Nås och vi samlade in pengar till Radiohjälpen. Anna-Brittas mamma Signe hade gjort stjärnan.

Hösten 1958 fick Anna-Britta, min tvillingsyster och jag erbjudandet att vara med i Nås Hembygdskör. Vi kände oss alla mycket hedrade och tack vare det fick vi fina sångarkamrater och uppleva många konserter, sångarresor och äran att vara med i Ingmarsspelen.

Anna-Britta var även med i folkdanslaget. I Ingmarsspelen fick hon både dansa och sjunga och hon deltog i många scener med stor entusiasm. Det finns ett vykort från auktionscenen som Anna-Britta är med på. I såväl kören som spelen fann vi en fin gemenskap med både jämnåriga och äldre förebilder.

Så småningom hamnade Anna-Britta i Falun och genast fick hon många vänner även där. Hon var mycket omtyckt av alla. Hennes vänner blev också mina vänner.

Hon gick både Snöå lanthushållsskola och Fornby folkhögskola. Hon utbildade sig till undersköterska och hade tjänst bl.a på akuten på Karlstads lasarett.

När hon gick på Fornby folkhögskola träffade hon sin käre Wolger och de bildade familj och bosatte sig först i Kristinehamn och sedan Karlstad och fick två underbara barn och barnbarn. Vi höll kontakten i alla år. Vi skickade alltid vykort till varandra när vi var på olika resor.

Nu har Anna-Britta åkt på sin sista resa. Jag får inget vykort, men alla fina minnen har jag kvar och vårdar ömt.

Jag är övertygad om att hon nu sitter där i Himlens Storstuga och sjunger med sina forna körkamrater.

Barndomsvännen Helena Norin, Orsa

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips

Tipsa oss!

Har du något du vill berätta eller kanske fångat något intressant på bild?

Skicka tips