Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Karl Hedin minns vännen Åke Bark

Åke Bark, hemhörande i Smedjebacken, har avlidit i en ålder av 89 år. Närmast sörjande är makan Britta och sönerna Peter, Lars samt Hans.

Åke växte upp i Karbenning stationssamhälle i norra Västmanland. Åke var en synnerligen mångsidig man, men rötterna till jorden och skogen bar han alltid med sig.

Efter sin jägmästarexamen 1957 forskade Åke vid VSA. Under sin tid som skogschef vid Gränges, under 1960-talet, ansvarade Åke också för Hagge såg. Intresset för sågverk släppte han aldrig.

STORA köpte sedan Gränges skogar och Åke fick ansvaret för nya Ludvika skogsförvaltning. Under Åkes tid växte förvaltningen betydligt i areal och ansvar.

Fädernegården ligger i Karbenning och några stenkast bort ligger AB Karl Hedins sågverk. Pappa Manne och Mamma Elsa var bästa vänner med både min farfar Karl Hedin och min far Lars Hedin. Det blev naturligt att band också knöts med barnen Yngve, Åke, Anna-Karin samt Gunnar.

När det gällde skogsfrågor, men även sågverksfrågor så konsulterade jag Åke. Det ledde så småningom fram till ett engagemang i AB Karl Hedins styrelse, där Åkes kunskaper om skog och sågverk var mycket värdefull. Åkes förmåga att identifiera ledarämnen gjorde att vår nuvarande VD rekryterades till företaget under 1990-talet.

Utanför yrket var Åke precis som sin familj tävlingsinriktad. Fotboll var en stor passion och han spelade med framgång i Högfors IF och Avesta AIK. När åldern inte längre medgav fotboll övergick hans intresse till golf.

Åke engagerade sig under 1960-talet i grundandet av Hagge Golfklubb och under några decennier verkade han som sekreterare respektive ordförande då golfklubben utvecklades till den mycket fina anläggning den är idag.

Skogen var trots alla andra engagemang det som låg Åke närmast om hjärtat. I skogen såg han historien och där fick hans forskarintresse sitt utlopp med ständiga funderingar om vad som kunde förbättras och förstås. Till skogen hör jakten vilket tillsammans med alla hundar, taxar, gråhundar, jämthundar, på slutet en laika blev ett livselexir. Många är de stunder då jag fick bevis för Åkes skicklighet i att få fram duktiga hundar, förstå jaktens komplexitet, kryddat med ansvarsfullt och skickligt skytte.

Åke var som person fantastiskt lojal och vänfast. Åke var mycket tydlig i sina ståndpunkter vare sig de var positiva eller negativa, man behövde aldrig fundera på vad Åke stod någonstans vilket skapade en trygghet hos dem han verkade tillsammans med.

Tomrummet efter min vän är stort,

Karl Hedin.