Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnen från tidiga Barnens Dag

Gunvor Widigs är född 1920 och uppväxt i Borlänge och minns dåtidens stora evenemang för stadens unga - Barnens Dag.
Här berättar hon om ett Barnens Dag från mitten av 1930-talet och det hela var redan då en mäkta populär och uppskattad en folkfest.

"Jag minns Barnens dag i Borlänge från 1934 eller 1935 då jag var 14-15 år gammal. Det var en stor folkfest där den uppskattade Hugo Lindh var initiativtagare och general (för övrigt samme Hugo Lindh som skrev Snoddas succélåtar). Intäkterna skulle gå till att bygga en barnkoloni för fattiga barn. Det var mycket påkostat, med uppträdanden av kända artister, parad genom staden med lastbilar, attraktioner och andra roligheter.

Jag och många andra barn och ungdomar fick jobba som funktionärer. Vi fick särskilda dräkter såsom kjol, jacka och pillerburkshatt i rött tyg, som fru Norman, tillskärare i butiken skar till. Sedan fick barnens mammor sy upp kläderna. Vi sålde lotter, biljetter till en kommande fotbollsmatch mellan Brage och AIK och samlade in pengar i bössor.

Jag minns att jag sålde biljetter till fina läktarplatser som tog slut nästan på en gång och fick pris för bästa försäljning, en liten tennmugg som tyvärr inte finns kvar. Jag fick senare veta att jag också hade samlat in mest pengar i bössan av alla. Festivalledningen tyckte dock att samma barn skulle ha flera priser så de hade hällt över pengar i ett annat barns bössa.

I paraden med lastbilarna fick jag och andra barn sitta på stänkskärmarna över hjulen och på flaken i sina röda dräkter och vinka åt människorna utmed gatan. I dag skulle man nog förfasas över hur farligt det måste ha varit att sitta på stänkskärmarna, även om det gick långsamt. Inget barn halkade i alla fall av och allt gick bra.

När dagen led mot sitt slut promenerade jag och två klasskamrater från realskolan på stan och träffade två av arrangörerna. Klasskamraterna var från Kvarnsveden hade långt hem och en av dem nämnde att hon var hungrig.

Då sa farbröderna att det skulle åtgärdas och att de skulle bjuda på konditori. Jag, som bodde ett par kvarter bort, sa att jag väl skulle gå hem och äta, men det var det inte tal om. Vi blev bjudna på Borlänges finaste konditori, Gilberts konditori, och fick varm choklad med vispgrädde och bakelser. Farbröderna drack kaffe och åt bakelser. Efter Barnens dag bjöds det också på en trevlig fest för alla som hjälpt till i arrangemanget.

Efteråt gick rykten om att arrangemanget hade kostat så mycket att det inte hade blivit pengar över till barnkolonin, men att Borlänge köping (Borlänge blev stad först 1945) hade gått in och bekostat den istället. Om det var sant eller ej, visste förstås inte vi barn. Oavsett vilket blev det hela en fin och minnesvärd folkfest."