Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnen av en svunnen tid

Cruising, strosing, marknader, träffar och familjerallyn - uppfinningsrikedomen hos nostalgibilsentusiaster är oändlig när det gäller att hitta anledningar att träffas.

Annons

Men vad är det egentligen med svenskarna och gamla bilar?

– Det är ett sätt för människor att placera sig själva i historien, säger Jan Fredriksson.

Jan Fredriksson är i slutspurten på sin doktorsavhandling i ekonomisk historia vid Högskolan Dalarna. Där tar han upp fenomenet retro.

– Så mycket som upp till tio procent av den manliga befolkningen har en relation till nostalgibilsrörelsen, det är ett av de största fritidsintressen vi har i landet. Jag tror inte folk fattar hur stor subkultur det verkligen är, säger Jan och tillägger att med alla hang-arounds kan det innebära att så många som en halv miljon människor är engagerade.

Intresset för gamla fordon har funnits länge, men rörelsen har mer eller mindre exploderat sedan slutet av det förra seklet. Jan Fredriksson kallar det folkligt historiebruk.

– Vi brukar historien för att få en relation till det förflutna och det finns teorier om att praktiskt historiebruk aktiveras när det råder osäkra tider.

Jan Fredriksson ser en koppling mellan generationstillhörighet och årsmodeller. I dag är exempelvis T-fordar inte särskilt heta eftersom få har personlig en relation till dem. Däremot är Volvos 140-serie som tillverkades 1966-74, eftertraktade då många förknippar sin barndom med just de bilarna. Vilket också stämmer med hans tankar om att en bil har en karenstid på 25 år, ungefär så lång tid det tar innan man får en nostalgisk känsla för den.

Men det finns också andra drivkrafter som kan ligga bakom; exempelvis samlaren som genom att samla och ordna besvärjer sitt inre kaos, och så finns det personer som finner tillfredsställelse i att ställa i ordning bilarna, ledsnar när det är klart och genast vill ha ett nytt projekt att jobba med.

– Jag har också en teori om att det är ont om mötsplatser för medelålders män, där de kan träffas, snacka skit och dricka kaffe, säger Jan Fredriksson.

Nostalgibilsrörelsen är stark i alla delar av landet, utom möjligen i storstäderna och det menar Jan Fredriksson beror mer på praktikaliteter än folkmentalitet. Det kan exempelvis handla möjligheten att ha ett garage där man kan meka och lägre boendekostnader som ger ekonomiskt utrymme för att kunna få utlopp för sitt intresse.

Det är också en klassöverskridande rörelse där arbetarklass och medelklass samlas runt ett gemensamt intresse. Men det finns skillnader hävdar Jan Fredriksson.

– Visa mig din gamla bil så ska jag tala om vart du hör hemma och vart du bor, det syns ganska tydligt, säger han.

Sekelskiftet 1800-1900 var nationalromantikens tid, den urbaniserade människan tittade tillbaka på bondesamhället. Frågan är vad kommande generationer kommer att samlas kring? Inte bilar tror Jan Fredriksson som tror att rörelsen haft sin peak och håller på att planas ut.

– Bilen är 1900-talet signalobjekt, en symbol för vår tid. För 00-talet är det den digitala tekniken, säger Jan Fredriksson och berättar om de vuxna sönerna som kommer hem och letar efter sina gamla tv-spel som nu har kultstatus och samlar utövare