Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mer än en kung

Annons

I juli avled ärkehertig Otto von Habsburg, äldste son till Österrike-Ungerns siste kejsare. Han blev nära 99 år.

En offentlig person får inte automatiskt respekt och sympati bara därför att en titel har ärvts, tilldelats eller framröstats. Otto von Habsburg valdes in i Europaparlamentet 1979, men är främst ett exempel på motsatsen: personligheten lyste, inte positionen.

Han var förutom klassisk liberal i ekonomiska ting en from katolik. Kanske bidrog båda övertygelserna till att hans engagemang för Europa inte kantrade över i det som hos en del Europavänner liknar en religiös tro: att allt försonas, blott det är europeiskt. "Säg Europa, det räcker", det var inte hans sinnesstämning.

Tvärtom var han personligen tveksam till Maastrichtfördraget, som reglerar eurovalutan, när det diskuterades för tjugo år sedan.

Den som i Sverige då var kritisk sattes på undantagsbänk av regeringen Bildt.

"Europa ska växa som ett träd, inte som en skyskrapa". Det var hans återkommande uppmaning.

Tänk om eurovalutan till en början hade begränsats till färre länder, med liknande förutsättningar. Då hade dagens kriser i Grekland, Portugal och Spanien inte blivit europeiska, och kanske inte ens nationella.

Den som i Sverige sa nej till att byta kronan mot euron vid folkomröstningen 2003 fick förmanande blickar emot sig av ledare i politik och näringsliv. Men försiktighet är inte detsamma som vankelmod. Politiska utopier har däremot imponerande fallhöjd. Att alltid säga ja är naivt.

Det finns en historia, sann eller inte, om hur en representant för huset Habsburg för hundra år sedan eller mer träffar en av de sista av en lika gammal familj, Hallwyl, vars palats på Hamngatan i Stockholm i dag vittnar om hur den rikaste svensken för 100 år sedan, en invandrare från Schweiz, hade det.

Vi har mycket gemensamt, sa en greve Hallwyl, också med blått blod från 1200-talet.

Ja, svarade en Habsburgare, vars familj regerade 1278-1918, men vi har gjort karriär.

Tyck till; mejla carl-johan@westholm.biz