Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Melankoliskt och personligt från Miss Li

Annons

Pop. Miss Li betraktas ofta som ett unikum efterson hon har släppt så många skivor på relativt kort tid. I dag kanske det är så, men förr var det vanligt att band bara öste på utan synbara strategiska hänsyn. Ta vara två skilda exempel som The Beatles och Kiss, som båda under några få år släppte sina klassiska skivor. Om det är slöhet eller prestationsångest som gör att utgivningstakten dragits ner hos så många i dag vet jag inte, men det är uppfriskande med en artist som Miss Li, som bara spelar in och ger ut den musik som uppenbarligen bubblar inom henne.

Wolves, som alltså släpps blott fem månader efter hennes förra Tangerine dream, visar sig Miss Li inte på sitt mest sprudlande humör. Snarare är hon ganska nedtonad och melankolisk. Det är inga känslolägen som varit frånvarande i hennes låtskrivande tidigare (det är orättvist att förminska Miss Li till en kabaré- och cirkusmusikartist), men på Wolves är linjen tydligare och mer konsekvent. Hon sjunger också mer dramatiskt, känslosamt – och bättre – än tidigare. Låtmaterialet håller genomgående hög klass.

Wolves finns ekon från Chris Isaac i Dancing in the dark, versen i Sugar coma skulle kunna vara Rihanna och annat påminner, kanske lite mer väntat, sextiotal á la Mamas and the papas. Samtidigt som allt låter Miss Li utan minsta tvekan.