Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Matilda Molander: Dags att säga farväl till "svenska värderingar" – det är språket som avgör

När det vankas midsommar, skolavslutningar och julfirande kommer den som ett brev på posten: Svenskhetsdebatten. Ledarsidan djupdyker i det omdebatterade ämnet med två krönikor av Matilda Molander och Emma Høen Bustos.

Svenskhet. De senaste årens invandring och debatten kring den har satt fokus på vad det egentligen innebär. Vad är det att vara svensk, och hur blir man det? Kan man bli det?

Partiledare har snurrat om att alla som bor i Sverige måste ha ”svenska värderingar”, utan att riktigt kunna förklara vad de menar. Andra har svarat med att det är för att några sådana inte alls existerar. Vår förre statsminister, Fredrik Reinfeldt, hävdade att det ”inte finns någon svensk kultur”. Till viss del har han väl rätt, det finns inte och har aldrig funnits något sätt att se ut, vara och fira sina högtider som är gemensamt för alla svenskar. Ibland tror man det, men så upptäcker man plötsligt att andra som påstår att de firar en svensk jul inte alls äter kålrotslåda.

Men att ha en nationell kultur betyder inte att alla ska vara exakt lika. Kultur är en brokig sammansättning av påhitt som varierar lite från stad till stad och person till person, men ändå innehåller tillräckligt mycket likt för att man ska känna igen sig åtminstone lite. Och på det sättet har Sverige definitivt en kultur. Finns det ingen kålrotslåda så finns det åtminstone sill, även om den ibland kan vara vegansk.

De senaste årens politiska spekulationer är intressanta. Men om man lämnar dem åt sidan ett tag så finns det faktiskt forskare, både svenska och internationella, som har undersökt vad svenskarna själva tycker att det innebär att vara svensk. Något en av dem, statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson, skriver om på Uppsalas statsvetenskapliga institutions blogg Politologerna. Resultaten pekar inte på något ouppnåeligt eller på några luddiga undanglidande värderingar, tvärtom.

Svenskar är rörande överens om att den som vill uppfattas som svensk måste prata svenska. 96 procent av de tillfrågade tycker att det är viktigt att kunna prata vårt språk för att vara en riktig svensk. 69 procent tycker att det är mycket viktigt. Resultatet är liknande för alla länder som undersökts. Den som inte lär sig språket kommer aldrig att uppfattas som en del av nationen, alldeles oavsett vart man flyttar.

Ganska många, knappt hälften, tycker också att det är viktigt att ha bott större delen av sitt liv i Sverige.

Att det skulle vara viktigt att vara född i Sverige för att vara svensk är det dock inte särskilt många som håller med om. Ännu färre anser att det har någon betydelse var ens förfäder kommer ifrån.

Vad som däremot är viktigt är att följa Sveriges lagar och respektera våra politiska institutioner. 98 procent anser att det är viktigt för att vara svensk. En stor majoritet tycker också att en viktig del av att vara svensk är att känna sig svensk.

Och det här med den svenska kulturen då? Jodå, 64 procent tycker att det är viktigt att fira svenska traditioner och följa svenska sedvänjor. Men bara en dryg fjärdedel tycker att det är väldigt viktigt.

Forskarna kan såklart ha missat något som är viktigt för att anses som svensk, och troligen behöver inte alla kriterier vara uppfyllda för att man ska uppfattas som svensk. Men siffrorna ger ändå en intressant bild av det vi bråkat så mycket om de senaste åren.

De ger oss också en hyfsat enkel ”att göra”-lista för den som vill bli svensk: Lär dig svenska, följ svenska lagar, dansa lite runt en stång, ät någon sill, prata om vädret och känn dig som svensk. Det har ingenting med hårfärg att göra, och är en svensk identitet som går att erövra.