Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En av Dalarnas bästa håller stilen

/
  • Dala-Husby Hotel är en av 45 platser i världen man bör besöka under 2012, det tycker i alla fall den amerikanske journalisten Evan Rail.

Annons

Nyligen omnämndes Dala Husby hotell och restaurang som ”förvånansvärt sofistikerad” i The New York Times. Krogtestarnas förväntningarna är med rätta höga på ett ställe som dessutom har fått länets högsta poäng, 32 av 40, från restaurangbedömaren White guide.

På menyn finns två vardera av förrätter, varmrätter och desserter och en avsmakningsmeny för 850 kronor per person. Efter att ha smakat på ord som lättrökt vildandbröst, älgentrecôte, sockerstekt palsternacka och pepparkrokant, jämfört med beskrivningen av den dyrare avsmakningsmenyn och tagit i beräkningen att vi har en fyraåring med oss i sällskapet, bestämmer vi oss för en trerätters.

Servitrisen är trevlig utan att bli insmickrande. Personlig utan att kännas som en släkting som bjuder på mat och kvalificerad utan att verka snobbig.

Vi dricker alkoholfritt, men med dem runt i kring oss pratar servitrisen passionerat om de olika vin- och ölsorter som finns, vilka rätter de passar till och säger saker som ”Ja, det tror jag skulle kunna vara en spännande kombination. Testa, och om det inte gillar det får du självklart något annat.”

Vi får in ett fantastiskt ljummet surdegsbröd och smör med björkolja i på små stenplattor. Det är för lite fett för tre personer och flera olika sorters bröd, men upplägget förlåter. Det björksmakande smöret är format som en bit björkstam med brända purjolöksspån för att se autentiskt ut.

En kött- och en fiskvariant finns som både varm- och förrätt. Vi tar en av varje. Hummer med majonnäs och lättrökt vildandbröst med körsbär, rosmarin och pepparkrokant till att börja med.

Att det finns intentioner att stå för en matupplevelse utöver det vanliga märks på de små detaljerna. Citronen till hummern är rensad från kärnor, kanter och de där vita sega mellanhudarna. Majonnäsen ligger toppigt spritsad i en skål bredvid hummern och den söta pepparsmakande krokanten är en kul smak- och konsistensupplevelse till det möra vildandbröstet, de mjuka sötsyrliga körsbären och de krispiga salladsbladen.

Att maten tas på allvar märks också på menyn som är nästintill helt rättstavad. Få restauranger i Dalarna får till accenterna på entrecôte och à la carte, skriver ihop potatis med puré, har rättskrivna chèvre i stället för felstavade chevré på menyn och är utan anglifierade apostrofgenitiv av typen Kullan’s glass. En enda skrivmiss finns på den här menyn, och det lilla felplacerade bindestrecket är accepterat.

Fyraåringens pannkakor, som kommer ut samtidigt som vår förrätt, ser misstänkt prefabbade ut, men vi vet inte. Hon är nöjd och sylt och grädde ligger i separata små skålar så hon kan servera och underhålla sig själv.

Varmrätterna kommer innan vi har hunnit undra vart de har tagit vägen. Vi har beställt röding med smörsås och sockerstekt palsternacka samt älgentrecôte med glaserad oxsvans, rötter och kål.

Fisken är magisk. Köttfibrerna är så tunna att de knappt finns och har inte blivit en grad för varm. Potatismoset, som serveras i en liten röd fransk minigryta bredvid, är alldeles slätt och smördoftande. Palsternackans sötma mattar av fisksmaken och gör sig utmärkt till sältan i smörsåsen, rommen och dillen.

Också älgen faller i god jord. Det cerisea, möra köttet med rostade grönsaker och seg stekt klimp passar perfekt till apelsinsmaken. Däremot hade det gärna fått vara lite mer grönsaker i förhållande till köttmängden. Och hade vi varit vegetarianer hade vi känt oss rätt oönskade med tanke på att det inte fanns ett enda vegalternativ.

Till dessert tar vi hjortron med blåbärsglass, maräng och grädde. Det är en lite för söt efterrätt som inte heller är så piffigt serverad. Grädden har flutit ut och kompositionen räddas inte av den platta snygga marängen eller det påsilade kakaopulvret. Inte heller den andra desserten lingonkaka med frusen smörkola, lingon och karamell lever upp till våra förväntningar efter de andra två topprätterna. När den kommer ut i form av kolaglass, kaksmulor, kolasås och lingon känns den bara tråkig, även om smakerna är bra balanserade. Kanske beror det på att vi hade förväntat oss någon sorts dessertkaka snarare än ännu en glassrätt. Eller på att glass för 100 spänn faktiskt känns rätt dyrt.

Vi åker hem från den vackra byn Husby, genom det igenfrostade landskapet rätt nöjda och nästan 1 400 kronor fattigare.

Mer läsning

Annons