Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mannen bakom masken

I fjol slog han igenom från ingenstans.
Men det har krävts hård träning, en del galenskap och en mystisk bok för att nå dit.
Här är berättelsen om hur Erik Hanses gick från att vara bänkad i juniorlaget – till att bli Hockeyallsvenskans bästa målvakt.
– Alla funderade på vad fan jag höll på med, säger 22-åringen till DT-sporten.

Annons

Onsdagen den 27 februari 2008 åkte Erik Hanses, 17, till Borås ishall för att göra hockeyallsvensk debut.

Under säsongen hade hemmasonen periodvis tränat med a-laget, och när Ed Belfour och Eddie Läck plötsligt inte fanns tillgängliga blev b-junioren Hanses dröm verklighet.

Leksand förlorade, men Hanses insats lovordades – och vägen till framgång såg ut att ligga utstakad för honom.

Sedan hände något.

Nästa höst valde den sportsliga ledningen att satsa vidare på succén Eddie Läck, och värvade senare rutinerade Jere Myllyniemi, samtidigt som framtidslöftet Hanses enbart fick spela matcher med juniortruppen och inte träna med seniorerna över huvud taget.

2009/10 hade han, drygt två år efter debuten med Leksands IF, åkt jojo mellan flera lag – och LIF verkade inte veta vad de skulle göra av den unge målvakten.

– Först var jag utlånad till Borlänge, fast det blev aldrig något. Jag vet inte, det rann ut i sanden, jag var bara där under försäsongen. Sedan kom jag hem till J20. Och jag spelade med Munkfors en match, fast det var mest för att få spela under uppehållet, jag hade varit skadad, säger han.

Det skulle bli värre. När han återigen dök upp i juniorlaget placerades han på bänken.

– Direkt efter jul spelade han grymt bra hockey. Men sen ville han testa om han kunde utvecklas ännu mer i spelet med puck, och det slutade med att han kanske inte riktigt var mogen för det. Han hade några matcher där han ställde till det för laget. Som tränare har man ansvaret att prata med Erik, men samtidigt också för lagets bästa... vi hade ju en jätteduktig målvakt till som heter Mathias Dahlström, då fick han chansen att stå, säger Niklas Eriksson, som var huvudtränare för J20.

Målvaktstränaren Jonas Levén:

– Erik var faktiskt petad när vi började kvartsfinalserien mot Frölunda. Han hade väl alltid varit given innan, sedan gick det knackigt för honom.

I det läget funderade Hanses över sin framtid.

– Då hade jag börjat med den mentala träningen. Jag bestämde mig för att inom två säsonger ska jag vara förstemålvakt i a-laget. Men det är klart... man hade ju svårt att tro det då, på något vis.

Så kom dagen då Erik Hanses beslöt sig för att vara tyst.

Flera av hans medspelare försökte prata med honom – men han svarade helt enkelt inte på tilltal.

Det skulle dröja ett helt dygn innan han öppnade munnen igen.

Trots att det skedde år 2010 skrattar fortfarande flera av hans kamrater till när de minns tillbaka på händelsen.

Men så hade de heller inte läst boken "Munken som sålde sin Ferrari" – en bästsäljare, där handlingen kretsar kring en affärsman som finner livslycka med hjälp av österländsk filosofi. Hanses blev inspirerad.

– Mental träning var en helt ny grej för mig. I boken hamnar huvudpersonen i Himalaya där munkarna utförde sina dagliga sysslor i tystnad för att få mer fokus på det de gjorde i stället för att gå runt och snacka en massa skit. Jag tyckte att det lät coolt och så testade jag det en dag, säger han.

Hur gick det då?

– Det var ganska svårt. Jag klarade det, men jag föredrar nog att prata.

En annan historia om Hanses är att han under bussresor till bortamatcher var fullkomligt uppslukad av litteratur kring idrottspsykologi och plöjde bok efter bok.

– Det stämmer det också, det där var under samma period. Men det blev kanske ett bakslag.

Hur menar du?

– Nej, men att jag började tänka för mycket på saker och ting. Fast nu tror jag att jag har haft nytta av det. Hur man fungerar i vissa situationer, varför man gör som man gör och sådana saker. Det har man lärt sig att förstå bättre.

– Men alla funderade på vad fan jag höll på med, säger Hanses.

Jonas Levén plockades in i laget mitt i säsongen av Niklas Eriksson, som stöd åt målvaktsparet Hanses/Dahlström.

– Jag visste redan hur Erik var innan det. En kille som var otroligt intresserad av målvaktsspelet, vilket är både på gott och ont. Ibland kan det bli för mycket och så var det. Han hade mycket funderingar. Det var då han höll på med boken och sådana grejer, säger Levén och syftar på "Munken som sålde sin Ferrari".

Niklas Eriksson:

– Erik är en speciell person på många sätt, och det menar jag positivt. Samtidigt är det lätt att säga att "han är speciell, han är målvakt", men hur många är villiga att lägga ned det jobb han gör? Jag vet inte så många.

– Det är viktigt att spelare får gå sin egen väg, inom vissa ramar – man får inte förstöra för andra. Men det tycker jag inte att han gjorde med den tysta dagen. Erik söker ju någonting hela tiden.

Den 23 mars 2010.

J20-kvartsfinal mot Frölunda i Tegera Arena.

0–3 till göteborgarna efter bara 15 minuter i den första perioden – och plötsligt fick Erik Hanses chansen igen.

– Vi valde att sätta in Erik och ja... resten är historia, säger Niklas Eriksson.

Matchen var visserligen förlorad, men han släppte bara in ett mål på 16 skott och fick nytt förtroende i Scandinavium.

Där vann Frölunda skotten med 42–32 – men LIF kvitterade slutspelsserien.

I den avgörande matchen höll han nollan.

En vecka senare hade Leksands a-juniorer skrällt sig hela vägen till SM-finalen i Globen och slagit Brynäs, med superstjärnor som Anton Rödin, Calle Järnkrok, Jakob Silfverberg och hajpade JVM-målvakten Jacob Markström i truppen.

– Jag tänkte inte så mycket på att det var just han. Jag tycker faktiskt att han gjorde en ganska dålig match, med tanke på hur duktig han är. Det kändes som att han underpresterade. Att vinna guldet var roligare än att slå honom. Det var otroligt skönt att avsluta säsongen så pass bra, säger Hanses.

En revansch?

– Ja, verkligen, det var det.

Jonas Levén har en annan bild.

– Så här känner jag: Vi spelade slutspelet och mötte Skellefteå och Brynäs. I finalen stod han mot Markström och såg att det faktiskt gick bra, och det var väl på de matcherna han fick vara kvar.

Ynglingen som släppt in fyra puckar och förlorat i Klingevi ishall med Munkfors stod fyra månader senare som omutlig i slutspelet med en räddningsprocent på 94,3. Den mentala träningen hade fått honom på rätt köl – och till sist gett honom kontroll på tankarna.

– Det är liksom bara jag som kan bestämma var jag ska komma någonstans. Ingen annan kan bestämma det åt mig. Så hade jag inte tänkt förut. Jag fick en ny tro på att... ja, "fan, det är möjligt". Sedan bara växte det.

Men "en ny tro", var du less?

– Ja, i början av den säsongen så kändes det inget vidare. Jag tyckte att min sommarträning gick så där. Det var ett tufft år, men det var nog nyttigt.

Jonas Levén:

– Visst har han haft nytta av det där nu. Han blir mer och mer rutinerad. Nu har jag ju märkt att även om det inte stämmer till 100 för honom på en värmning, så fungerar det ändå på matchen. Det har inte så stor betydelse, allt behöver inte vara som han har tänkt sig.

Under fjolårssäsongen gick Erik Hanses från att vara totalt okänd för den stora publiken till att bli Hockeyallsvenskans bästa målvakt, sett till statistiken.

Alla vet vem du är nu.

– Ja. Men jag kan inte tänka på sådant. Det är bara att fortsätta jobba med känslan att vilja bli bättre.

För att vara en ung hockeyprofil är han väldigt eftertänksam, väger sina ord och ger ett försiktigt intryck. Medietrycket har inte alltid varit bekvämt.

– Nä... Men alltså, i början... I och med att det är ganska nytt för mig, så vet man inte vad man ska säga och vad man inte ska säga. Jag vet knappt det nu heller (skratt). Man lär sig på vägen ändå.

Han berättar om bomben som slog ned i mars i år. Enligt kvällstidningarna var det inte bara LIF-fansen som uppskattat Hanses målvaktsspel, utan också Modo – och att han var aktuell för elitserieklubben till årets säsong. Men Erik Hanses avslöjar att storyn egentligen berodde på hans medieovana.

– Det var Sportbladet som ringde mig mitt under kvalserien och ja... där sade jag helt fel (skratt). Han frågade "det ryktas om att du är på väg till Modo, vad har du att säga om det?" och jag svarade "inga kommentarer". Och då blev det liksom att "okej, han dementerar det inte ändå". Jag skulle bara ha dementerat, det var ju inget. Det var så jag menade, att det inte var aktuellt.

Hur känner du för Leksand och framtiden då?

– Ja... Det är svårt att säga. Man vill bli så bra som man möjligen kan. Då vill man spela på så hög nivå som möjligt och självklart vore det roligast att spela i Elitserien med Leksand. Det är drömmen.

Förhoppningen är att spela med Leksand, men går det inte så...

– (lång tystnad) Nja, alltså... Det där, det där vill jag... Alltså, nu känner jag att du..., skrattar Erik Hanses och stoppar sig själv.

Han är rädd att säga något som kan tolkas fel.

Ibland är det bättre att bara hålla tyst.

Annons