Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lundell inspirerade Ohlsson till att bli författare

– Lust funkar inte för mig. Jag kör med tvångsmetoden.
Även om hjärnan är blank, sätter han sig framför datorn och börjar knacka ner några meningar.
– Från början finns ingenting på skärmen. Så skriver jag några ord och plötsligt öppnar sig en ny värld.

Annons

Bengt Ohlsson är kvällens gäst på Hedemora stadsbibliotek dit 45 personer kommit för att lyssna.

– Jag är 49 år och nästa år fyller jag 30 år som författare.

I lugn och ro berättar han om sitt författarliv, nästan helt i kronologisk ordning.

Han har med sig flertalet av sina romaner - 14 stycken till antalet, men inte "Rida på en gris".

– Den är riktigt jäkla dålig och fick välförtjänt kritik då den kom ut 1985.

Bengt Ohlsson har alltid skrivit och läst mycket.

– Jag gillar att läsa om böcker - man upptäcker något nytt för varje gång.

Han repeterar detta vid fler tillfällen under kvällen: Läs om böcker.

– När Ulf Lundells bok "Jack" kom ut, läste jag den så många gånger att jag nästan kunde den utantill.

Det var en annorlunda bok, en bra bok tyckte han.

– Jag kommer ihåg att jag kände att: Det här kan jag också göra - att berätta om vardagen på ett kul sätt.

Han gjorde sitt första försök som 16-åring och kom snabbt till insikt.

– Det är inte alls så lätt att skriva enkelt.

Sista året på gymnasiet gjorde han ett nytt försök - en novell skulle bli en roman.

– Min pappa tyckte jag skulle välja - antingen skolan eller skrivandet, men jag envisades med att göra båda.

Han lyckades och i januari 1984 gavs hans roman "Dö som en man, sa jag" ut och fick lysande recensioner.

– Sedan dess fanns inget annat för mig.

Men säg den glädje som varar. Efterföljaren blev sågad - den där om grisen.

Därefter följde några böcker som inte heller fick Ohlssons stjärna att lysa starkare på himlen.

– Under en period var jag ganska missnöjd och bitter. Jag tyckte jag blev sedd över axeln av kritikerna eller uppskattad för fel saker.

Han tappade självförtroendet.

– Mitt författarskap hade gått i stå och jag var jättetrött på att skriva böcker.

Han började i stället studera teater och regi på Dramaten vilket ledde till flera pjäser och musikaler.

Efter uppmuntran och tips från regissören Kjell Grede, skrev Ohlsson boken "Se till mig som liten är" en samhällsroman om skilsmässans vånda och följder, något som han själv fått erfara.

Den kom ut år 2000 och togs emot med öppna armar av kritikerkåren.

– Det var en viktig bok för mig, en stor personlig satsning. Jag ville skriva hjärtat ur kroppen.

Det gjorde han och plötsligt återvände självförtroendet - fyra år senare fick han motta Augustpriset för boken "Gregorius".

– Det var första gången jag lämnade min absoluta närhet i skrivandet, säger han.

Boken utspelar sig i början av 1900-talet. Gregorius är en fetlagt pastor, en figur hämtad ur Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas.

– Jag gruvade mig för att skriva historiskt. Jag lånade bilderböcker från tidsperioden på biblioteket som jag inte lämnade tillbaka förrän boken var färdigt. Jag fick enorma böter, säger han skrattar.

Idén till boken fick han förstås genom att läsa om Doktor Glas flera gånger.

– Om jag ska vara ärlig så snyltar jag på Söderbergs pastor, men med egen tolkning.

– Jag har också tagit examen i gestaltningsförmåga och lärt mig att allt är möjligt - man kan förflytta sig i tid och rum till andra miljöer och epoker.

Gregorius går fortfarande som dramatisering på Stockholms stadsteater och ska spelas in för TV berättar Bengt Ohlsson.

På frågan vad Augustpriset betytt för honom svarar han:

– Den gav mig en ny läsekrets och mycket större försäljning - cirka 54 000 exemplar. På två dagar sålde boken lika mycket som andra böcker brukar göra totalt.

Efter Gregorius infann sig en berusande känsla och Ohlsson sökte nya utmaningar, iklädd kvinnogestalt.

– Jag skrev tre romaner med kvinnliga huvudpersoner.

I början funderade han mycket på hur kvinnor tänker och reagerar, men så bestämde han sig för att bara skriva utifrån magkänsla.

– Om man borrar i en människa djupare och djupare kommer man till slut ner till grundvattnet och där är vi alla väldigt lika.

En av dessa böcker skrev han ursprungligen på engelska - berättelsen om en lettisk tonårsflicka som emigrerar till England.

– Min engelska är inget märkvärdig så det blev en autentisk språklig klumpighet.

– När jag sedan översatte boken till svenska, eftersträvade jag att återskapa samma språkliga dynamik. Det var väldigt roligt.