Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cassels – 112 år av minnen

/
  • Lasse Persson framför
  • På minnesväggen trängs de signerade bilderna på artister som har uppträtt i Cassels. Lasse Perssons personliga favorit är den ryske världspianisten Vladimir Ashkenazy.
  • I Cassels gjorde Povel Ramel i februari 2007 ett av sina sista uppträdanden någonsin. Fyra månader senare gick han bort.
  • Den berömde ryske pianisten och dirigenten Vladimir Ashkenazy har en speciell relation till Cassels. Efter branden 1992 arrangerade han en välgörenhetskonsert i sporthallen i Ludvika. Intäkterna gick oavkortat till återuppbyggnaden av konserthuset.
  • Alice Babs är en av många artister som har uppträtt i Cassels...
  • ...liksom Tommy Körberg...
  • ...och Helen Sjöholm.
  • Så här såg Cassels ut kort efter den ödesdigra branden valborgsmässonatten 1992.

– Egentligen ska det inte finnas ett sådant här hus i Grängesberg, eller i Dalarna för den delen.
Lasse Persson, mångårig ordförande i Cassels konsertförening, är full av beundran över det 112 år gamla konserthuset.
Men så har han också spelat en betydande roll i byggnadens lika rika som dramatiska historia.
Snart kan den historien bli ett kapitel fattigare.

Annons

Bibliotek, läsesal och biograf.

Cassels, eller Cassels donation som är dess fullständiga namn, har sedan invigningen den 10 januari 1900 använts för en rad ändamål.

Men det är som konserthus slottsarkitekten Agi Lindegrens (1858–1927) skapelse har gjort sig ett namn.

Cassels är ursprungligen en gåva från den tysk-brittiske finansmannen och filantropen Sir Ernest Cassel (1852–1921).

Sir Ernest förtjänade en stor del av sin förmögenhet genom att investera i Grängesbergsgruvorna, och deltog även i bildandet av Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds Järnvägar (TGOJ).

År 1896 donerade han 250 000 kronor till E Cassels Arbetarefond vid Grängesbergs gruvor.

Pengarna skulle gå till inköp av mark och uppförandet av ett Folkets hus vilket Grängesbergs arbetare skulle kunna nyttja.

År 1900 stod Cassels färdigt, komplett med en pampig fasad inspirerad av Bank of England i London.

När industrikoncernen Grängesbergsbolaget avvecklades och delar av den övergick i SSAB 1978 inleddes diskussioner med Ludvika kommun om att ta över huvudmannaskapet för Cassels.

När det skedde 1980 var Cassels en sliten byggnad märkt av flitigt användande och eftersatt underhåll.

– Den var inte i något vidare bra skick. Allt var allmänt risigt och verksamheten var på låg nivå, säger Lasse Persson.

I slutet av 1980-talet hände så något.

Poeten, tonsättaren och radiomannen Bengt Emil Johnson, uppvuxen i Saxdalen, bestämde sig tillsammans med hustrun Kerstin Ståhl och hovsångerskan Elisabeth Söderström för att skaka liv i verksamheten igen.

Trion bildade föreningen Cassels vänner, och med sina många artistkontakter anordnade de konserter i Cassels.

I början av 1990-talet började folk åter strömma till konserthuset, men valborgsmässonatten 1992 kom så dråpslaget.

– Jag blev väckt mitt i natten av att telefonen ringde. Jag trodde inte att det var sant när jag fick höra att Cassels brann, minns Lasse Persson.

På kvällen hade han själv stått på scenen med Saxdalens manskör och uppträtt under valborgskonserten.

Utanför stojade ynglingar från trakten runt majbrasan och lekte med påsksmällare.

Den egentliga orsaken till branden har aldrig blivit klarlagd, men den troliga brandorsaken är påsksmällare instoppade i en dörrkarm.

Elden ska sedan ha tagit sig, och när räddningstjänsten kom till Cassels vid 02-tiden på natten var hela aulan övertänd.

Cassels unika notförråd, med över 1 500 orkesterverk, räddades men till stora delar totalförstördes byggnaden.

När elden hade släckts kunde bedrövade ortsbor och Casselsengagerade konstatera att endast tegelväggarna återstod.

– Men med facit i hand kan man säga att det var bra att det brann. Hade det inte brunnit tror jag inte att det hade varit någon verksamhet i Cassels i dag.

Lasse Persson är brutalt ärlig.

– Jag tror inte att kommunen hade satsat på att rusta upp byggnaden. Så nedgången var den.

Nu fick man i stället chansen att återskapa byggnadens innandöme.

Turligt nog hade de storslagna målningarna på väggar och i tak dokumenterats strax före branden, så "nya" Cassels är i det närmaste identisk med byggnaden från 1900.

Återuppbyggnaden kom att kosta 22,6 miljoner kronor, och finansierades förutom försäkringspengar av friskostiga bidrag från Gruvbolaget, utvecklingsbolaget Laven, kommunen, statliga Boverket samt insamlade bidrag från enskilda, organisationer och företag.

Efter branden slogs Cassels vänner och Grängesbergs musikförening ihop till Cassels konsertförening, som förutom att administrera Grängesbergs orkesterförening skulle se till att anordna konserter i byggnaden.

I augusti 1994 återinvigdes så Cassels, och sedan dess har konserterna avlöst varandra.

– Det är vi som har satt Cassels på kartan, konstaterar Lasse Persson.

Under ett par år arrangerade man 15 konserter om året.

– Jag vet inte hur vi orkade. Hur mycket tid det tog ska man inte tänka på, men brinner man för musik och det går bra så sporrar det.

Till saken hör att Cassels konsertförening är en ideell förening som precis som vem som helst hyr in sig i Cassels.

Byggnaden ägs av Stiftelsen E Cassels Arbetarefond, vars styrelse utses av kommunfullmäktige i Ludvika.

På senare år har även andra arrangörer än Cassels konsertförening börjat hyra in sig, men det är konsertföreningen som tillsammans med sin orkester utgör hjärtat i byggnaden.

– Nu begränsar vi oss till fem–sex konserter om året samt klassisk musik. Vi riktar främst in oss på medelålders och äldre publik, så att andra arrangerar konserter är bra för bredden.

Hur länge till de rutinerade medlemmarna i konsertföreningen orkar är dock en lika relevant som springande fråga.

– Något år till kör vi. Sedan är det en bra fråga hur det ska gå. Vi får försöka få till en föryngring.

Bakom en av de dörrar inne i Cassels dit allmänheten inte har tillträde finns en "wall of fame", en minnesvägg över de storheter som genom åren har roat massorna i Grängesberg.

Fyra månader innan sin död i juni 2007 gjorde Povel Ramel ett av sina sista uppträdanden någonsin i just Cassels, och på väggen finns även signerade bilder på storheter som Alice Babs, Sven-Bertil Taube, Robert Wells, Tommy Körberg, Robert Broberg och Helen Sjöholm – för att bara nämna några.

På minnesväggen syns även Lasse Perssons personliga favorit, den berömde ryske pianisten och dirigenten Vladimir Ashkenazy.

– Elisabeth Söderström i Cassels vänner hade uppträtt tillsammans med honom och lyckades senare locka honom till Cassels. 1989 uppträdde han här för ett blygsamt gage och spelade på en inlånad flygel från Sveriges Radio. Det är otroligt att en av världens ledande pianister ville komma hit. Det är en saga.

När Vladimir Ashkenazy tre år senare fick höra om branden ville han ställa upp för Cassels, och hösten 1992 gjorde han därför en välgörenhetskonsert i sporthallen i Ludvika.

– Han ställde upp helt gratis och ville inte ens ha någon mat innan konserten. Han tyckte att han lika gärna kunde köpa något i kafeterian. Några divalater var det inte tal om. Han är en fin man.

1995 spelade Ashkenazy i "nya" Cassels, även den gången helt utan gage, och 2000 spelade han en sista gång i samband med 100-årsfirandet av konserthuset.

– Då fick vi ett fax från hans bokare som frågade hur mycket vi hade råd att betala. Vi erbjöd väl ungefär 50 000 kronor, men han kom hit. Som ryss tror jag att han uppskattar det jobb som görs på en liten ort.

Vladimir Ashkenazy har genom åren även provat ut två flyglar till Cassels, men anekdoterna kring dem är så många och detaljerade att de förtjänar mer utrymme än vad de kan beredas plats för här.

Vad är det då som gör att Cassels konsertförening, utan några större ekonomiska muskler, genom åren har lyckats locka så många stora artister till lilla Grängesberg?

Lasse Persson har en teori.

– Lokalens utformning och närheten till publiken tror jag är två stora punkter. Det blir en intim stämning och stark akustik på scenen. Artisterna brukar ofta hylla den fantastiska publiken efter att de har uppträtt här.

Snart kan Lasse Persson och hans kamrater i konsertföreningens nuvarande styrelse ha arrangerat sin sista konsert i Cassels.

Innan dess hoppas han kunna sätta upp ytterligare ett stort namn på minnesväggen i Cassels innandömen.

– Björn Skifs vore roligt att få hit.

Annons