Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linda Stolpe Margenberg: "När blir det hett med kontanter igen?"

Kontanta betalningar betraktas numera som oönskade. Linda Stolpe Margenberg skriver om det kontantlösa samhället och tvånget att betala digitalt.

Annons

Hon tar emot sedeln - 500 kronor. Trycker ihop läpparna lätt, ena mungipan aningen nedåt när hon håller sedeln mot butikstakets ljus, tittar efter osynliga detaljer och tar beslutet att godkänna transaktionen. Men osäkerheten säger allt. Hon är faktiskt inte bekväm i situationen. Hon hade helt klart föredragit att jag använde mitt bankkort.

Det händer att jag betalar med kontanter på pin kiv – kanske för att underhålla systemet. Det känns nästan kriminellt. Misstänksamheten från kassapersonalen. Vetskapen om att ingen kan spåra eller övervaka min betalning. Ingen tjänar pengar på att sälja min användardata till tredje part. Jag slipper anpassade annonser, skräddarsydda just för mig.

Fast oftast använder jag digitala tjänster. Jag köper tåg- och bussbiljetter med min telefon. Jag använder BankID för att betala mina räkningar och kolla saldot på mitt bankkonto. Jag har aldrig betalat en räkning via kassagiro – och jag har heller ingen lust att göra det. Det känns krångligt, omständligt och besvärligt. Jag har heller ingen aning om hur det skulle gå till i praktiken. Men den aggressiva omställningen till ett digitalt samhälle gör mig irriterad – jag avskyr känslan av att bli föst i en viss riktning.

Allt fler verksamheter vägrar att ta emot kontanter. Ordet ”kontantfritt” används närmast som ett marknadsföringsknep – där friheten består i att slippa de jobbiga kontanterna. Enligt den här logiken verkar det vara positivt att begränsa betalningsmöjligheterna. Och hur skulle det låta om vi i stället valde att kalla det för en kontantlös butik?

Kollektivtrafiken är inget undantag. Jag kan inte ens minnas när det fortfarande var möjligt att köpa biljetter kontant. I vissa delar av landet försvinner även busskorten ur kollektivtrafiken – Skånetrafiken planerar exempelvis att helt avskaffa plastkorten i december i år. Kortbetalning för enkelbiljetter är fortfarande okej, men betydligt dyrare per resa.

För den som i stället använder apparna i den smarta telefonen blir det billigare. Men samtidigt ställs det krav på att ha rätt operativsystem: Under den tid jag hade en Windows-telefon kunde jag varken swisha eller köpa bussbiljetter i telefonen. Till slut fick jag kapitulera och skaffa en Android-telefon. Tendensen att tvingas in i ett visst betalningsmönster är tydlig – plötsligt är du tvungen att betala på ett visst sätt eller ha en viss telefon för att kunna delta i det normala samhällslivet.

För en person ur min generation är de digitala tjänsterna lätta att använda och acceptera. Det är nästan skrämmande hur snabbt det går att ställa om. Men det är inte lika enkelt för alla. Och är det verkligen rimligt att utesluta godkända betalningsmedel i normala verksamheter?

Det brukade sägas att vinylskivan var död. Men under de senaste åren har det hänt något, och årets skivmässa i Växjö var faktiskt större än någonsin – tack vare vinylen. "Skivmässor är inte längre bara för nostalgiska män", skriver Helsingborgs Dagblad. Men kommer det någonsin bli hett med kontanter igen?

Annons