Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lena Lönnqvist: Oavsett om det är slöja eller tatuering – tolerera att andra väljer annorlunda än du själv gör

Satt på bussen i storstaden och blicken fastnade på en ung tjej med trasiga jeans, så trasiga att det var stora hål vid knän och lår. Förstod att det inte kunde röra sig om fattigdom i det här fallet, eftersom hennes mobil, jacka och smink tydde på en god standard.

För min del tycker jag att fattigdomsmodet är urtrist, inte minst för att det faktiskt finns miljontals människor i världen som har trasiga kläder utan att de har valt det. Men givetvis får jag acceptera att många väljer trasiga jeans, eftersom det är deras val av klädsel, jag kan ju knappast se dem som offer för modeindustrin och försöka "hjälpa" dem ur den ideologiska fångenskapen.

När jag jobbade inom socialtjänsten nära Stockholm på 1970-talet, kom då och då män och bad om pengar för att kunna ta bort tatueringar på kroppen. Skälet var att det stigmatiserade dem, gav signaler om kriminalitet och gjorde det svårt att få arbete.

Jag minns särskilt en storväxt Kennet med stora tatueringar på armarna, som hävdade sin rätt: "Det kan väl till och med ni på sociala fatta att man inte får nåt jobb, när man är kåkmärkt."

Ofta beviljades borttagande, eftersom många i samhället på den tiden nedvärderade den som var tatuerad.

Det låter som ett skämt i dag, då tatueringar är populära i de flesta sociala grupper, även om det är stor variation på mängd och motiv. En modetrend som har fått många med sig, trots att den här utsmyckningen sitter kvar på ens kropp hela livet.

Människor som har tatueringar i ansiktet sticker ut. Man kan inte låta bli att fundera över om de har tatuerat sig helt och hållet av fri vilja. Kände de trycket från andra i det gäng de tillhörde? Eller var de i händerna på någon tuff ledare som ställde krav på att man skulle offra den egna personligheten till förmån för gängets?

Så kan tankarna gå, men självklart måste man respektera att en människa väljer att se ut på ett visst sätt, vare sig det är för att markera grupptillhörighet eller för att protestera mot någon eller något.

Denna respekt tycks gälla de flesta val av klädsel och utsmyckning, ända tills det kommer en kvinna med en sjal över håret. Då tar respekten tydligen slut för vissa personer.

Fackförbundet Unionen hade nyligen en snygg tjej med säker blick och med en sjal som täckte håret i en annons. Det gillades inte av alla. Jag råkade se kommentarer på Twitter och blev chockad.

Unionen fick höra att de uppmuntrade kvinnoförtryck. Många twittrare var säkra på att alla kvinnor med sjal var utsatta för religiöst övertygade män, som sedan styrde kvinnornas klädsel. Den här kvinnan borde absolut inte visas, för präktiga svenskar vet att hon är tvingad och förtryckt. Med slöja i bild försvinner alltså respekten för en individs rätt att klä sig som man vill.

Visst ska vi stödja alla som inte får bestämma vad de har på sig. Men personligen vet jag att det finns många kvinnor som själva väljer att täcka sitt hår när de är utanför hemmet och som ser det som en naturlig del av sin person. Vi bör respektera deras val, liksom vi respekterar den som vill ha trasiga jeans eller en tatuering!

LÄS ÄVEN:

Fler krönikor av Lena Lönnqvist