Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lena Lönnqvist: Krylbo är en prövad ort med stolta anor – och vi måste också se det positiva som sker

Artikel 32 av 54
Problemen i Krylbo
Visa alla artiklar

Annons

Krylbo nästa! Järnvägsknuten var välkänd i landet, när jag var ung. Krylbo var ett namn som andades effektivitet och stolthet. Annan är bilden som framträder i artiklarna om Krylbo i dag.

Min morbror arbetade på stationen som då hade 120 anställda. Många var de tjusiga uniformerna med emblemet ”Statens Järnvägar” på. Svårt att föreställa sig nu, då ödsligheten breder ut sig på stationsområdet, där det inte finns en enda järnvägsanställd.

Den mest fartfyllda platsen i Krylbo i dag verkar vara secondhand-butiken ”33-an”. Den är en fantastisk företeelse, där volontärer jobbar med att ta vara på det skänkta och sedan ger överskottet till behövande ute i världen.

Hit kommer folk av alla slag och söker billiga alternativ. Här finns samlare som letar speciella föremål, men framför allt är ”33-an” en chans att hitta husgeråd, kläder, möbler med mera för den som har minimalt med pengar. För nyanlända med små inkomster blir det en räddning. Och stämningen är god! Ett exempel på vad man kan åstadkomma med frivilligkrafter för att berika ett samhälle.

Krylboborna brukade vara stolta över sin hemort och det är många Krylbobor också i dag, även om det positiva för ögonblicket skyms av fastighetsägare som låter bostäder förfalla och av grupper av socialt svaga och missnöjda som tar ut sin frustration på andras egendom.

De senaste åren har det varit lättare att få tag på en bostad i Krylbo än i andra delar av Avesta, vilket gör att många nyanlända familjer och enskilda har fått sina hem där. Ibland när jag besöker någon i Krylbo förflyttas jag till en global värld, där många språk och kulturer syns och hörs. Det är faktiskt spännande.

Det finns gamla kommuninvånare som låter frustrerade över att det globala samhället visar sig i Krylbos gatumiljöer. De borde vara glada över att det finns människor som bor där. Utan de nyanlända skulle det troligen ha varit ödsligt och rivningsdags i en del områden.

Å andra sidan har oförskämda fastighetsägare sett sin chans att tjäna pengar utan att kosta på det självklara. De räknar med att en nyanländ familj inte klarar av att hävda sin rätt som hyresgäster.

En eritreansk barnfamilj som jag besökte ofta gav mig erfarenhet av hur besvärligt det kan vara. Trappuppgången var nersliten sedan och inget i lägenheten var renoverat sedan urminnes tider. Ena gången var det översvämning i badrummet, andra hade tvättstugan varit trasig i tre veckor. Tänk er tiotalet småbarnsmammor som inte får tvätta i maskin utan ska arrangera handtvätt hemma!

Räddningen i de här bostadsområdena är att många är i samma båt och hjälper varann. Här finns faktiskt en del att lära för oss svenskar. I den eritreanska familj jag besökte fanns ändå glädjen och stoltheten över hemmet.

"Det bästa är att mina barn får gå i skolan och får en framtid här", sa pappan och log. För honom var Krylbo ändå en välsignad plats.