Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnor är bromsklossar

/

Annons

Från och med juni kommer jag att stänga locket på min laptop och lägga pennan på hyllan för återstoden av året. I stället för att kommentera och polemisera ska jag byta blöjor och ta hand om min dotter.

Jag har fått en del frågor av vänner och kolleger om hur det känns att som vara föräldraledig när valrörelsen tar fart på allvar. Jag skulle ljuga om jag svarade något annat än att känslorna är dubbla.

Det finns ju ingen tid som det är så roligt att vara opinionsjournalist som under ett valår. Samtidigt kommer det fler valrörelser medan min dotter faktiskt bara är liten en gång. Missar jag detta tillfälle så kommer det aldrig åter. 

Få saker gör mig så stolt över Sverige som den generösa föräldraförsäkringen.

Att ges möjligheten att vara hemma med sitt barn när det är litet är en ynnest. Att det dessutom inte fullständigt raserar hushållsekonomin tack vare den så kallade inkomstbortfallsprincipen är bra.

Givetvis blir de ekonomiska marginalerna mindre – minskade inkomster i kombination med att barn kostar – men systemet är utformat så att det ändå är relativt förmånligt att vara föräldraledig.

Att de ekonomiska marginalerna ofta blir små har också att göra med att många familjer väljer att inte ta ut föräldrapenning på heltid för att på så sätt få dagarna att räcka längre.

En förklaring som ofta förs fram till varför pappor tar ut så liten andel av föräldraförsäkringen – 24 procent totalt och bara 17 procent av tiden upp till barnet fyller två år – är just ekonomi.

Män tjänar i genomsnitt mer än kvinnor, därför blir det familjens ekonomiska avbräck större när männen stannar hemma. Men det faktum att män jobbar och kvinnor stannar hemma förstärker bara denna trend ytterligare.

Kvinnor halkar efter än mer just eftersom de är borta från arbetsmarknaden mer än män. Ett sätt att vända den utvecklingen är att män tar en större del av ansvaret för barnen när de är små och stannar hemma längre.

Att lagstifta om fler månader som är vikta för vardera föräldern (det som ibland litet olyckligt kallas pappamånader) är en väg framåt. I väntan på det – och risken är att vi får vänta eftersom det inte tycks finnas något bredare politiskt stöd för en sådan utveckling – måste vi som är pappor stå på oss och kräva att få vara hemma.

Både på arbetsplatsen och i hemmet.

På många arbetsplatser finns det ingen tradition av att män är hemma med barn. Dessa arbetsplatser måste helt enkelt inse att det står 2014 snarare än 1950 på årets kalender.

I många fall är kvinnor därtill precis lika stora bromsklossar som män för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.  Det är inte svårt att förstå att nyblivna mammor vill tillbringa mycket tid med sitt barn, det vore snarare något konstigt om så inte var fallet.

Här handlar det om att både män och kvinnor måste inse att föräldraskapet är något som berör båda föräldrarna lika mycket.

Annons