Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Allt var bättre på Caremas tid. Allt. Skriv det!"

/
  • Jens Runnberg.
  • Caroline Bergfeldt, Gunilla Karls Lindén och EvaBritt Funke hade mer att säga till om när Carema drev demensboendet Korsnäsgården.
  • – Vi sitter fast i avtal som vi inte har valt här på Korsnäsgården, säger Caroline Bergfeldt,
  • - Vi var rädda för besparingar, att Carema skulle komma och spara pengar på oss. Men så blev det inte, säger Evabritt Funke.
  • – Kommunen struntade i oss, säger Gunilla Karls Lindén.
  • ANVÄND INTE!!!EvaBritt Funke, Gunilla Karls Lindén och Caroline Bergfeldt hade mer att säga till om när Carema drev demensboendet Korsnäsgården.

Annons

När drevet går är det nästan omöjligt att stå emot. När tunga och trovärdiga medier som Aktuellt och Dagens Nyheter dag efter dag rapporterar sätts en bild.

Vården på äldreboendet Koppargården i Stockholm var ju vanvård; det visste alla.

Denna ledarsida skrev: Carema verkar ha tappat greppet om relationsperspektivet; den mänskliga faktorn har ersatts med besparingsprojekt där man väger blöjor.

De vägda blöjorna blev en bild som letade sig in i partiledardebatter och användes som tillhygge av LO-ordföranden. Inte bara det; ljuget om återanvända kissblöjor kom också i omlopp och gjorde ju comeback förra månaden i påståenden från V i Smedjebacken.

Rapporteringen var grovt tendentiös. Kommunals utvärdering visade att vården hade blivit klart bättre än under den kommunala huvudmannen.

När Stockholm kastade ut Carema och tog tillbaka driften av Koppargården sänktes bemanningen, klagomålen från de boende och anhöriga ökade och vårdkvaliteten sjönk.

Men för Carema var bilden av privatägd vanvård omöjlig att tvätta bort. Namnet var nedsolkat. Företaget fick lov att byta namn till Vardaga.

När Carema skandaliserades hade företaget i tre år drivit demensboendet Korsnäsgården i Falun. Det var inte okontroversiellt heller. Bland S-politiker.

Lars Jerdén (S) hade redan tidigare rasat mot bolaget som "förvandlade äldreomsorgen till kassako". Han begärde att politikerna skulle "sluta slösa med skattebetalarnas pengar".

Men varför ta Carema i Falun ett varv till i serien Jämställt på ledarsidan? Jo, för på arbetsplatser som domineras av kvinnor får det enligt vänstern bara finnas en arbetsgivare. Lönerna kan därmed hållas ned och medarbetarinflytandet begränsas.

Det är sannerligen inte alla politiker som bejakar äldreomsorgsföretag, som i två tredjedelar av fallen har kvinnliga företagsledare.

Kommunerna vet att det finns strukturella problem - byråkrati, toppstyrning - i den offentliga driften. Därför försöker kommunerna ge kommunalarna på äldreboendena litet mer egenmakt över sina jobb. Den kommunala styrformen heter intraprenad.

Och anledningen till att jag ville hälsa på Korsnäsgården i anslutning till Internationella kvinnodagen är att efter att Falun av ideologiska skäl nekat Carema fortsätta (vården hade ingen några invändningar mot) så infördes just intraprenad där.

Kommunalarna EvaBritt Funke, Caroline Bergfeldt och Gunilla Karls Lindén (den senare fackombud) var med när Carema tog över driften 2008.

– Ska vi vara ärliga var det katastrof här i huset då. Korsnäsgården gjorde ett ordentligt underskott men ingen berättade för oss vad det berodde på, säger Karls Lindén.

– Jag tror det var det här med Time Care. Man fick önska arbetstid inom nivåerna mini och max. Det blev inte rätt bemanning, säger Bergfeldt.

– I stället blev det mycket bättre ordning efteråt. Vi var rädda för besparingar, att Carema skulle komma och spara pengar på oss. Men så blev det inte, säger Funke.

Trion beskriver hur makten flyttade ut på golvet, hur äldreomsorgspersonal fick roller med eget ansvar för medicin, kost, blöjor, aktiviteter, om hur medel med potter fördelades.

– Vi slapp ifrån det här med enorma kommunala förråd. Det kostar ju massor med pengar, säger Bergfeldt.

Med egen kontroll på inköpen, när Korsnäsgården slapp styras av kommunala inköpsavtal, kunde personalen åka till Ica och köpa pölsa ena dagen, för att kunna erbjuda oxfilé vid festliga tillfällen.

De kunde köpa möbler och inredning på Ikea. Pengarna räckte långt. Nu ska alla möbelinköp ske genom Kinnarps.

– Du skulle ha sett julbordet. Aldrig har det väl varit så mycket och så gott, säger Funke.

– Vi gjorde jättefint här. Och tanterna kunde få ett glas vin till maten efter att vi hade åkt ned till systembolaget och köpt några flaskor, säger Karls Lindén.

Caremas sätt att organisera verksamheten på Korsnäsgården höjde kvaliteten för de boende där. Det blev mer aktiviteter och bättre mat.

– Allt var bättre på Caremas tid. Allt. Skriv det!

Personalen fick ett prövoår. Ungefär hälften valde att lämna Korsnäsgården när den var i Caremas regi.

– Många såg kommunen som en mer säker arbetsgivare. Och att jobba med eget ansvar passar heller inte alla, säger Bergfeldt.

Men stormen runt Carema skulle också nå Falun. En praktikant anmälde att en av de boende dött ensam framför tv:n i smärtor och med ångest.

– Det stämde inte alls. Allt gick rätt till och det visade utredningen. Men de där dagarna var det tufft. Jag som ombudsman i Kommunal jagades av reportrar. Det ringde på kvällar och nätter. Jag tordes inte svara i telefon, säger Karls Lindén.

– Caremas företagsledning var fantastisk de där dagarna. De släppte allt och reste hit för att vara med oss och stötta oss. Vi fick också mycket stöd av de anhöriga. De förklarade hur nöjda de var med vården och gav oss en klapp på axeln, berättar Funke.

Men anmälningen hade redan fått politiska konsekvenser. Omvårdnadsnämndens ordförande Christer Falk (S) förklarade i en intervju olikheterna mellan privat och offentlig äldreomsorg:

Skillnaden är att om det inträffar brister i den kommunala verksamheten, beror det inte på besparingar på grund av något vinstintresse. Den kommunala verksamheten ska gå runt, det finns inget krav på att gå med vinst. Dessutom tar den kommunala verksamheten tacksamt emot anmälningar, eftersom de ger oss möjlighet att skärpa våra rutiner.

– Vi blev ju väldigt sura här på Korsnäsgården. Vi kontaktade Falk och bad honom komma och förklara sig. När han kom hit sade vi åt honom att hans uttalande var bedrövligt.

Stormen mot Carema fick bolaget att sluta med både utdelning till ägarna och så kallade räntesnurror. Men S i Falun hade bestämt sig. Carema skulle inte få förlängt driftsavtal.

Personalen fick läsa om sin framtid i tidningen. Kommunalarna blev arga igen och Falk bad om ursäkt offentligt för att inte ha informerat dem först.

– Kommunen struntade i oss, säger Karls Lindén.

De var vana att sköta sig själva, ta eget ansvar och fatta egna beslut. Att återta driften i kommunal regi skedde mot kommunalarnas uttryckliga vilja.

Det var då kommunen erbjöd dem intraprenad, en styrform i kommunal regi, men med vissa utrymmen för beslut ute på enheten.

Trion ledarredaktionen träffar är missnöjd med den grad av egenmakt intraprenad innebär, och några klara besked från Kommunal får trion inte heller.

– Vi sitter fast i avtal som vi inte har valt här på Korsnäsgården. Vi var verkligen laddade för det här med intraprenad, men vi fick inte så mycket att säga till om, säger Bergfeldt.

En klar försämring jämfört med när Carema drev Korsnäsgården är också vikariehanteringen. Nu ska allt gå genom en kommunal central. Ibland kommer det en vikarie, ibland inte. Ibland har vikarien kompetens för demensvård, ibland inte.

Jag frågar de tre kommunalarna om de tror att deras jämförelse mellan att jobba för kommunen och att jobba för Carema på något sätt avviker från kollegornas.

Det tror de inte.

Slutligen - frågan om Caremas återanvända blöjor och blöjvägning, hur ser de på den?

– Lägg av! Skulle vi använda blöjorna två gånger? Vilket skitsnack! Så skulle vi aldrig göra! De som säger så borde komma hit på golvet och jobba.

– Vi vägde blöjorna mycket mer i kommunal drift, eftersom leverantören Tena begärde utvärdering så att vi skulle använda rätt blöjtyp.

Annons