Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Vem vill rösta på ett parti som tycks sakna egen politik - få spår av S i statsbudgeten

Annons

De senaste veckorna har det kommit mängder av nyheter från S-MP-regeringens budgetproposition för nästa år. Det har handlat om avskaffad värnskatt, höjt investeringsstöd för solceller, satsning på fler lärarassistenter, karriärtjänster för sjuksköterskor, nattåg till Jämtland, sänkt inkomstskatt i stödområde A och B och mycket, mycket annat.

I alla dessa fall är det C och L som drivit igenom förslagen. De fanns med i januariavtalet mellan S, MP, C och L och nu genomförs de av S-MP-regeringen.

Däremot tycks budgetpropositionen innehålla få socialdemokratiska förslag. Den sänkta skatten för pensionärer är ett av få sådana exempel.

Januariavtalet innebär ett samarbete om statsbudgeten. Eftersom budgeten påverkar de flesta politikområden är detta samarbete väldigt omfattande.

Flera områden nämns till exempel knappt i januariavtalet, till exempel rättsväsendet och försvaret. Här borde S ha större möjlighet att få genomslag för sin egen politik.

När det gäller gängkriminaliteten har dock S-MP-regeringen bjudit in de övriga partierna, förutom SD, till samtal. Tanken är att nå en bred överenskommelse. Det borde inte vara svårt, eftersom det finns en stor samsyn mellan partierna om att det behövs skarpa åtgärder för att få bukt med skjutningarna och gängvåldet.

När det gäller försvaret kom den så kallade försvarsberedningen överens om att det behövs en rejäl upprustning. Det har funnits en oenighet mellan regeringen och allianspartierna hur mycket denna upprustning får kosta, men den frågan verkar nu vara löst.

Även på energiområdet finns det en bred politisk överenskommelse. På migrationsområdet är tanken att en sådan bred uppgörelse skall nås i den utredning som just har börjat arbetat. Även på dessa områden är alltså möjligheterna små för S att profilera sig.

Löfven har satsat på samarbete över blockgränsen och på breda överenskommelser. Det är partiets taktik att lyckas behålla statsministerposten trots färre och färre röster.

Hittills har detta fungerat. Samtidigt har partiets utrymme för att driva den egna politiken i regeringsställning minskat drastiskt, vilket den nya budgetpropositionen är ett bra exempel på.

Många inbitna socialdemokrater lär vara nöjda ändå – partiet har ju makten. Men den interna kritiken mot att en S-styrd regering genomför så lite socialdemokratisk politik lär bli större och större ju längre mandatperioden går.

Dessutom lär S få svårt att locka nya väljare. Varför ska de rösta på ett parti som inte verkar ha någon egen politik?