Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Väljarna måste övertygas om att SD-politik inte är lösningen

Annons

För januaripartierna är SCB:s nya mätning en politisk kalldusch för att den inte bjuder på stora överraskningar. Trenden med partier i regeringsunderlaget som backar och fortsatt höga, och stigande, siffror för SD håller i sig.

Det här är inget konstigt, utan en kalkylerad risk som partierna bakom januariavtalet antagligen såg sig tvingade att utsätta sig för.

SCB:s partisympatiundersökning som släpptes på tisdagsmorgonen och som gjordes under november månad, har några särskilt intressanta inslag. Konturerna från mätningen i maj på många sätt ligger stilla, eller till och med förstärks.

Redan då kunde vi se hur C, L och S gick bakåt med kring två respektive en procentenhet jämfört med valresultatet.

Liksom i den nu aktuella mätningen uppbar SD, tillsammans med M och KD, ett högre stöd än regeringsunderlaget. Möjligen andades januaripartierna ändå ut: SD visade i maj-mätningen ett marginellt tapp på knappt 0,5 procentenheter.

Denna gång gör SD däremot ett uppsving på drygt fem procentenheter – och till skillnad från sist är noteringen statistiskt säkerställd.

Den mest dramatiska utvecklingen i undersökningen gäller KD, som faktiskt halverat sina väljarsympatier från 13,0 till 6,6 procentenheter. Har en liknande tillbakagång någonsin uppmätts på bara ett halvår i svensk politik?

Det är alltså inom det som SD:s partiledare Jimmie Åkesson hoppas ska bli ett ”konservativt block” som de stora förskjutningarna finns.

Utvecklingen i väljaropinionen gör det tydligt hur rörliga väljarna numera är. Den visar också att det så kallade sakägarskapet, som väljarna numera tyvärr anser att SD har i både migration/integration och lag och ordning, slår igenom i väljarströmmarna.

Överlag tycks grundvalarna i det nya politiska landskapet bestå. SD fortsätter konkurrera med M om platsen som näst största parti. I mätningen är SD fyra procentenheter större.

Hur dessa väljarströmmar framöver rör sig kommer vara politiskt-psykologiskt avgörande när det gäller vem som uppfattas vara oppositionsledare i praktiken.

Inte minst borde mätningen vara en väckarklocka för Liberalerna, som med sina dryga fyra procent – riskabelt nära riksdagsspärren – backat nästan en och en halv procentenhet sedan valet. Den interna splittringen om vägvalet i januari lever kvar, vilket resulterar i återkommande utspel där man distanserar sig från januariprojektet samtidigt som man formellt står bakom det. Kommer denna varken-eller-linje hålla hela mandatperioden?

När januariavtalet skrevs under var det övergripande målet för S. MP, L och C att SD skulle hållas utan inflytande. S har dessutom valt att utöver detta porta SD från samtalen om den under hösten mycket omdebatterade frågan om gängkriminaliteten.

Lägg till detta att Stefan Löfven under hösten visat stor oförmåga att kommunicera såväl vad januariavtalet innebär som att ge egna, tydliga svar när det gäller den fråga allt fler väljare ser som viktigast – tryggheten i landet.

Max Eskilsson