Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Trygghet och rättssäkerhet faller offer när M prioriterar politiskt spel

Annons

"Så hög tid att våra politiker slutar prata strunt, spänna biceps och vader till priset av allas vår rättssäkerhet, och ser till att få någonting gjort!"

Man kan väl säga att professor Leif GW Persson i sin kolumn i Expressen sammanfattar på ett rätt folkligt sätt verklighetens folks förmodade reaktion av politikernas senaste uppvisning i taktik och politiskt spel.

Åtminstone är förvirringen total efter helgen. Framför allt förstår nog vi som sitter på läktaren väldigt lite av Moderaternas agerande.

Ambitionen utåt var att få till en bred politisk uppgörelse kring gängkriminaliteten – en fråga som seglat upp som den helt överskuggande, både nyhetsmässigt och politiskt. Allra helst nu, när de kriminella gängens grova våld har spritts sig från utanförskapsområdena och slår ner i mer "vanliga" bostadsområden.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är frågan viktig. Och naturligtvis ur ett trygghetsperspektiv.

Utspel som antyder att det pågår ett krig på Sveriges gator eller att vi lever i laglöst land, övertygar inte utan skapar bara hysteri. Och risken finns att lösningar sökes i de snabba, helt oövertänkta förslagen. Fortfarande har vi en ordning i Sverige där lagförslag ska beredas och där remissförfarandet säkerställer att vi inte får ett lapptäcke av helt verkningslösa lagar.

Jurister har haft skarpa invändningar mot framför allt Moderaternas föreslagna visitationszoner; vem som helst ska kunna stoppas av polis och visiteras, utan att någon direkt brottslig misstanke finns. Forskare har också vänt sig mot signalpolitiska förslag om slopad straffrabatt för unga, eftersom längre och hårdare straff inte visat sig ha den önskade effekten, det vill säga minskad brottslighet.

Det fanns också en poäng med att få till en bred politisk överenskommelse när det kommer till straffskärpningar, ökad övervakning av medborgarna och förhoppningsvis ett lite djupare perspektiv – hur ska man stoppa rekryteringen till de kriminella gängen? Det sköra politiska läget gör trots allt att majoriteten kan förändras fortare än vi anar. Då är det bra om det rättspolitiska arbetet ligger fast.

Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forsell valde att hoppa av samtalen med regeringen. Han uttryckte stor besvikelse i SVT:s Agenda över att regeringen inte tillmötesgick M:s alla förslag. Men faktum är att av regeringens 34 punkter har Moderaterna fått med tio för partiet viktiga åtgärder.

Kristdemokraterna och Liberalerna följde föga förvånande efter och lämnade samtalen. Men så på söndagen meddelade partiledaren Ulf Kristersson (M) , i sociala medier, att Moderaterna kommer att säga ja till 34-punktsprogrammet i riksdagen. Nyss hemkommen från helgens mest diskuterade kändisfest i Tel Aviv kom han kanske på andra tankar, försökte flytta fokus eller helt enkelt insåg att det taktiska spelet var förlorat.

I Johan Forsells resonemang anas nämligen en aversion mot Miljöpartiet som han beskriver som bromsklossen.

Så vad var egentligen viktigast: Att komma överens om en seriös, långsiktig rättspolitik som kan få bukt med gängkriminaliteten och göra Sverige tryggare, eller markera mot Socialdemokraternas regeringspartner?

Vill riksdagspartierna återskapa förtroendet i frågan bör de lyssna på professor Persson.