Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Staten ska inte leka byggherre med skattepengar

Annons

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson uppger i en intervju med Dagens Nyheter att han vill inrätta ett statligt bostadsbolag samt ytterligare subventionera hyror, denna gång för nybyggda bostäder. Han säger: ”Det är helt enkelt så att det inte funkar med marknadsekonomin i bostadssektorn.”

Det är en häpnadsväckande slutsats, med tanke på att vi har testat nästan allt för att få i gång byggandet utom just att marknadsanpassa bostadsmarknaden.

Få marknader är så genomreglerade och omgärdade av byråkrati som den svenska bostadsmarknaden. Problemet är inte för lite statlig inblandning på bostadsmarknaden, utan just det omvända.

Vi pratar om det kommunala planmonopolet och hårda regler som försvårar att bygga enklare och därmed billigare lägenheter, för att ta två exempel.

Det har under mycket lång tid också varit olönsamt att bygga hyresrätter eftersom hyrorna har hållits lägre än de skulle ha varit om de hade varit prissatta på marknaden. Det har i sin tur skapat den bristsituation på bostäder som vi nu är fast i på många håll i landet. Med mer normala hyror prissatta på marknaden hade en bättre jämvikt uppstått på bostadsmarknaden.

Thorwaldsson vill också att staten ska starta ett byggbolag för att konkurrera med de privata aktörerna. Antagligen ser han framför sig något slags bostadsmarknadens motsvarighet till SBAB som har försökt konkurrera med storbankerna och pressa bolåneräntorna. Men precis som staten inte ska äga en bank för privatkunder så ska den heller inte äga ett byggbolag.

Att minnen förvrängs med tiden är psykologer i allmänhet överens om. Kanske är det detta som har skett här. För det är tydligt att Thorwaldsson tycks ha glömt bort hur det var på ”den gamla goda” tiden när staten var inne och dirigerade ekonomin.

Det är i det närmaste en socialdemokratisk skapelseberättelse att det var Partiet och dess politik som byggde Sverige rikt. Det är, som alla som kan sin ekonomiska historia vet, en sanning med mycket stor modifikation.

Det svenska ekonomiska undret har huvudsakligen tre förklaringar: liberaliseringar och avreglering av ekonomin under 1800-talets andra hälft, framväxten av de så kallade ”snilleföretagen” (Ericsson, AB Separator och SKF till exempel) samt det faktum att Sverige höll sig utanför det andra världskriget. Det senare innebar att Sverige hade en industri som stod redo när ett raserat Europa skulle byggas upp igen.

Snarare är lärdomen för den som studerar historien att ju mer Socialdemokraterna lät staten lägga sig i och försöka styra ekonomin, desto sämre gick det. Det är inte läge att nostalgiskt blicka tillbaka mot 70-talets socialistiska experiment.

Om Thorwaldsson och hjärntrusten på LO tror att de kan bygga bättre och billigare än dagens byggbolag står det dem förstås fritt att satsa medlemmarnas pengar på att starta ett byggbolag. Staten ska emellertid inte leka byggherre med skattebetalarnas pengar.

Annons