Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Sorglig sorti för ung, lovande och sjuk minister

Annons

”Vem var den tredje ministern som försvann i samband med regeringsombildningen i juli 2017?”

Sjukvårdsminister Gabriel Wikströms sorti från regeringen Löfven kan snabbt förvandlas till en kuggfråga i en politiskt nörd-quiz. När strålkastarljuset riktades mot de av Transportstyrelseskandalen nedsolkade och numera avpolletterade statsråden Anna Johansson och Anders Ygeman – och ännu mer mot det icke avpolletterade statsrådet Peter Hultqvist – så försvann Gabriel Wikström mer eller mindre i en bisats.

Det var dock inte oväntat.

Gabriel Wikströms sjukdomshistoria är välkänd och sedan början av maj har den numera före detta folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern varit sjukskriven för stressrelaterade symptom. Wikström är helt enkelt inte frisk nog för att i dagsläget återuppta det krävande arbetet som statsråd. Med tanke på att det snart bara är ett år kvar till valet vågade statsminister Stefan Löfven och Wikström själv varken chansa på en snabb comeback eller vänta på en friskförklaring.

Bland debattörer och i sociala medier har Gabriel Wikström fått utstå mycket spott och spe. Hans unga ålder, hans snabba väg till statsrådsposten (ja, han klev in i regeringen direkt från ordförandeskapet i SSU!) samt de minst sagt otacksamma politikområden han fått ansvara för har i kombination skapat bilden av en politisk broiler som inte varit mogen uppgiften. Och visst bjöd han på några tacksamma uttalanden.

Det är dock inte lätt för någon, oavsett ålder, att vara ansvarigt statsråd för frågor som civilsamhället sköter mycket bättre (idrottsfrågorna) eller landstingen har ansvar för (sjukvården). Och folkhälsofrågor? Lycka till med att undvika en stämpel som förbudsivrare eller DDR-byråkrat om du börjar prata om att folk ska dricka mindre, fimpa cigaretterna och ligga mer. Den typen av uppmaningar kommer bara en politiker som tidigare finansminister Anders Borg (M) undan med. När det handlar om att pungslå skattebetalarna för fredagsölen tycks toleransen närmast oändlig.

Gabriel Wikström fick stort ansvar i Stefan Löfvens regering, gjorde ingen större succé, men gjorde heller inte bort sig. Han lämnar nu regeringen under välordnade former. För en gångs skull i politiska avgångssammanhang är hälsoskälen som anges den verkliga orsaken till avgången.

Låt oss nu hoppas att Gabriel Wikström får den hjälp han behöver av den sjukvård som han haft ett politiskt ansvar för.

Låt oss hoppas att orsakerna till hans avgång på ett konstruktivt vis – och när tiden är rätt – kan användas för att belysa de stora problemen vi har i samhället med psykisk ohälsa hos unga och utbrändhet.

Men låt oss också hoppas att Gabriel Wikström kommer tillbaka till politiken i någon form. Det är inte direkt så att vi har problem med ett överskott av politiskt engagemang och personer som vill ta på sig förtroendeuppdrag.