Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Skadeskjutne Fridolins avgång väntad – men mycket talar för comeback

Annons

Miljöpartiets manliga språkrör avgår vid nästa kongress.

På vanlig svenska betyder det att Gustav Fridolin har meddelat MP:s valberedning att han inte kommer ställa upp för omval när partiet har kongress i maj. Det är inte direkt en avgång utan ett politiskt spinn och han hade egentligen inte något val.

Ur ett politiskt perspektiv är Fridolin intressant eftersom han i princip är definitionen av "upp som en sol och ned som en pannkaka". Redan som 16-åring valdes han till språkrör för Grön Ungdom; han blev riksdagsledamot vid 20, språkrör vid 28 och minister vid 30.

Vad som dessutom följde med honom under stora delar av hans karriär var det faktum att det inte riktigt gick att få kritik att fastna på "underbarnet från Vittsjö" som i 20-årsåldern skrev tjocka böcker där budskapet kan sammanfattas med att han ville "rädda världen" varvat med "en annan värld är möjlig".

Fridolin var ett politiskt proffs och många hade på den tiden en positiv inställning till MP som kan sammanfattas med att "de vill ju ändå väl". Det var därför som alla också applåderade när han första gången lämnade riksdagen för han "skulle ju inte bli politiker på heltid" men sedan kom tillbaka. Då verkade det nästan som att han kände sig oövervinnlig.

I EU-valrörelsen 2014 gick det bra för MP och på valnatten deklarerade han och språkrörskollegan Åsa Romson att de skulle bli Sveriges tredje största parti.

Vem minns inte kolbiten som han viftade med under valrörelsen 2014 eller hur han tvärsäkert menade att han skulle "rädda skolan" på hundra dagar? Men sedan kom valresultatet. MP blev inte tredje största parti i riksdagen.

Därefter gick de in i en koalition med S och som ny utbildningsminister gjorde Fridolin "handhjärta" till Sveriges lärare. Slutligen briserade flyktingkrisen 2015.

Sedan Åsa Romson grät på en presskonferens och avgick har Fridolin varit politiskt skadeskjuten. Inte bara MP:s belackare utan också anhängare har ställt den fullt berättigade frågan om inte MP:s språkrör var ett team som styrde och avgick tillsammans.

Frågan lyckades inte Fridolin besvara och det har ibland känts som han helst av allt har velat behålla "sitt tjusiga kontor", för att citera hans beskrivning av tjänsterummet på utbildningsdepartementet.

Nu har Fridolins politiska bana denna vända nått vägs ände och det handlar i mångt och mycket om att han inte haft trenderna med sig från 2015 och framåt.

Det är också därför som han "avgår". Men han ska inte räknas ut än. Fridolin är ett politiskt djur i ordets rätta bemärkelse.

David Lindén