Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LEDARE: Så kan Jimmie Åkessons depression leda till bättre psykvård

Starkt att berätta. Modigt. Tusen tack för din ärlighet. Har själv varit i din situation.

Annons

Det är några av många kommentarer man kan läsa på Jimmie Åkessons Facebooksida, apropå att han är öppen med sin utmattningsdepression.

Självklart handlar det framförallt om partiaktiva och sympatisörer som gläds över att Sverigedemokraternas partiledare är på väg tillbaka. Men de tre kommentarerna, samtliga skrivna av män, fångar även något som är viktigt långt utanför SD.

Att tala öppet om utmattningsdepressioner, och andra former av psykisk ohälsa, är ett stort steg, särskilt om du är man. För många män är det fortfarande detsamma som att erkänna sig svag, och omanlig. Psykisk ohälsa upplevs snarare som en karaktärsdefekt än som sjukdomar som kommer och går och precis som fysiska åkommor kan behandlas.

Det gör att män inte talar om hur de mår med sina vänner, och det gör att män ofta drar sig för att söka vård för psykisk ohälsa. För några år sedan gjorde Novus en undersökning som visade att fyra av tio män inte skulle, eller var osäkra på om de skulle, berätta för en vän om de fick psykiska problem. Samma undersökning visade att män i högre utsträckning än kvinnor anser att det är skamligt att prata om psykisk ohälsa. I stället tar man en whisky och håller tyst.

Resultatet av denna manliga tystnad syns i statistiken. Kvinnor diagnostiseras och behandlas exempelvis i dubbelt så stor utsträckning som män för depression. Samtidigt är män överrepresenterade vad gäller självmord, våld och missbruk, företeelser som inte sällan hänger ihop med psykisk ohälsa.

Sverigedemokraterna är ett parti som domineras av män. Även om det håller på att förändras visade SVT:s vallokalsundersökning, Valu, att stödet för partiet var cirka fem procentenheter högre bland män än bland kvinnor i senaste valet. Och bland partiets förtroendevalda och aktiva medlemmar är mansdominansen ännu större.

Det är därför Jimmie Åkessons öppenhet med orsakerna till sin sjukskrivning och den långa, mödosamma vägen tillbaka, är viktig. Han är en person som en ansenlig del av de tysta männen ser upp till, och när någon man respekterar berättar om sin utmattningsdepression, ökar sannolikheten för att man själv vågar ta det ofta stora steget och tala om sin egen depression eller ångest.

Ju fler som vågar tala öppet om sin psykiska ohälsa, desto större är chansen att psykvården förbättras, att vi hittar sätt att skapa ett arbetsliv med mindre stress och att vi lär oss att psykisk ohälsa är något som berör väldigt många direkt eller indirekt. Oavsett vad man anser om Jimmie Åkessons åsikter och hans parti ska vi vara glada om han har gjort den tröskeln lite lägre för många som annars skulle ha valt att lida i det tysta.

Annons