Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Resebolagens "klimatkompensation" måste granskas bättre

Annons

Hur hållbart är mitt resande? Klimatfrågan har blivit allt viktigare för konsumenter. Resebolagen har plockat upp bollen och är inte blygsamma om hur det satsas på olika typer av klimatkompensation.

I grunden är det såklart bra om branschen visar på handling. Men för att systemen ska vara relevanta måste också resenärer rimligen kunna värdera klimatåtgärdernas innebörd. Som en aktuell granskningsserie i DN pekar på råder snarare stor oklarhet.

LÄS ÄVEN:

Matilda Molander: Tack, MP - det är bra om höjda skatter tvingar flygplatser i Dalarna att stänga

Klimatkompensation innebär olika sätt att kompensera för effekterna av utsläpp av fossilt bränsle, som flygens koldioxid. Inte sällan handlar det om att bidra till projekt i andra delar av världen. Kompensationen bygger på så kallade reduktionsenheter och beräknas per ton minskat koldioxid i atmosfären. Det kan gälla vattenunderhåll eller plantering av nya träd.

Svenska bolag slår sig gärna för bröstet: De är minsann i framkant när det kommer till klimatkompensation. Här skulle man kunna tro att konkretion var en självklarhet.

Men när DN (9/10) frågar Sveriges tio största flygbolag, samt fem av de största resebolagen, om hur de klimatkompenserar är det i princip locket på. Bra, Sas, Tui och Ving går inte in på hur mycket pengar de faktiskt lägger på klimatarbetet. Bara ett företag visar intyg på att man köpt reduktionsenheter, det vill säga beviset på att man klimatkompenserat.

På nätet går det att simulera koldioxidutsläpp men beräkningarna skiljer sig åt drastiskt. Som DN visar kan samma sträcka ge utslag som varierar med över 400 procent – beroende på vilket flygbolag som gjort uppskattningen. Visst kan faktorer som exempelvis bränsleeffektivitet spela in – men exakt på vilket sätt är inte självklart.

Jonas Åkerman, forskningsledare vid institutionen för hållbar utveckling, miljövetenskap och teknik vid KTH har en viktig poäng. ”Effekterna kan vara lägre men de kan också vara högre. I andra fall, när man är osäker på något kring utsläpp av farliga ämnen, så är man tvärtom extra försiktig, och håller en god marginal” (DN 14/10).

Oklarheten är ohållbar. En väg framåt skulle kunna vara en hårdare reglering av klimatkompensationen med större krav på transparens. Köp av klimatkompenserade tjänster måste medföra tydlighet kring hur utsläppen minskar någon annanstans, och i vilken omfattning.

Klimatkompensation får inte bli ett pliktskyldigt avlatsbrev, där konsumenter och företag köper sig fria från dåligt samvete – utan ett verkligt verktyg i klimatomställningen.

Max Eskilsson