Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Regeringen kollrar bort Liberalerna i LSS-frågan

Annons

För Liberalerna var återupprättandet av LSS en segerpunkt i vinterns regeringsförhandling. Åtminstone såg det så ut.

För tyvärr är det svårt att uppfatta det lagförslag som häromdagen skickades ut på remiss som en framgång. Tvärtom riskerar de senaste årens urholkning av personlig assistans att befästas – om inte rentav förvärras.

LÄS ÄVEN:

Emma Høen Bustos: Färdtjänst är en fråga om individuell frihet – var är Bo Brännströms (L) liberalism när den behövs?

Liberalerna har, på goda grunder, profilerat sig i kritiken av hur regeringen hanterade LSS-frågan under förra mandatperioden. Många behövande fick stödet indraget när regeringen stramade åt prövningen av rätten till assistans. I den sakpolitiska grunden för en ny regering som förhandlades fram var assistansen en viktig del. “Nu återställs LSS”, motiverade Jan Björklund (L) stolt när Stefan Löfven (S) skulle släppas fram i januari. Punkt 64 på januariavtalets att-göra-lista är mycket lovande. “Alla som har rätt till stöd ska få det. Rätt till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, ska återställas”.

I dagarna presenterade januaripartierna S, MP, C och L så det första av nya lagförslag på området. För den som hade hoppats på en ny chans för vårdbehövande som på senare år fråntagits livsviktigt stöd finns dock inte mycket att hurra för.

Visserligen slås det fast att de rent grundläggande behoven andning och sondmatning fortsättningsvis tillgodoses. Samtidigt leder ett så strikt fokus i lagtexten till att många andra människor – utanför den gruppen men med likväl stora behov – exkluderas från den statliga assistansen och i stället blir en kommunal angelägenhet.

Den mest talande formuleringen beskriver hur krav ska ställas på stödbehov av “mycket privat och integritetskänslig karaktär” – minst 20 timmar i veckan – för att få rätt till assistans. Översatt från juridiksvenska betyder det att mycket få fall inkluderas.

Funktionsrättsrörelsen varnar för konsekvenserna av vad som i praktiken blir en kommunalisering av den personliga assistansen. “Kommunen kommer att bemöta det med att bygga fler institutionella boenden och i ännu större utsträckning än i dag neka människor att leva självbestämda liv”, säger Jonas Franksson – ordförande i ideella Stil (Stiftarna av Independent Living).

Även Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige, är kritisk. ”Förslagen till ny lagtext cementerar den nuvarande restriktiva tillämpningen.”

Glädjande nyheter uteblir alltså. Det erkänns till och med att det nämnda kravet “är endast en kodifiering av gällande rätt”. Riskerar Liberalerna att bli lurade av regeringen i LSS-frågan?

Max Eskilsson