Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Nej, kön och hudfärg har inget med valet av Nyamko Sabuni att göra

Artikel 1 av 1
Partiledarvalet Liberalerna
Visa alla artiklar

I ett liberalt parti borde värderingar, egenskaper och kompetens vara sådant som prisas - eller kritiseras. Varför har så många liberaler fastnat vid att diskutera den nya partiledarens kön och hudfärg?

Annons

Identitetspolitik, är vad det svepande brukar kallas. När man tillskriver människor vissa egenskaper, erfarenheter, åsikter och särintressen baserat på vilken grupp man tillhör.

Enligt vänsterns feminister är det enbart kvinnor som har rätt att uttala sig i "kvinnofrågor" - alla "Bengt" kan sitta ned och hålla tyst. I frågor om rasism är det bara mörkhyade människor, eller de med invandrarbakgrund, som har en röst. Eller ett "tolkningsföreträde", som det brukar heta.

LÄS ÄVEN:

Ledare: Fel att underskatta mellanmjölken – Sabuni kommer att ge Liberalerna huvudvärk

I en sådan förminskande miljö, där man kollektiviserar människor utifrån kön, hudfärg, bakgrund och utseende, ser man inte längre unika individer. Och det är därför vänsterns vurmande för identitetspolitik är liberalers favoritsak att anmärka på.

Det går nämligen rakt emot allt som den liberala ideologin står för.

Att en svart kvinna väljs till partiledare borde i ett parti, som gör anspråk på att kalla sig liberalt, alltså vara ganska ointressant. Vad säger det om hennes politiska kompetens, ledarskapsförmåga och visioner för framtiden?

Ändå, dyker de upp: kommentarerna i flödena – många från människor som annars älskar att anmärka på identitetspolitiken, så länge den kommer från vänster – om att hennes hudfärg och kön antingen är det som har fått henne vald, eller är något som kommer få en positiv effekt på partiets politik. Är det inte märkligt?

Det går naturligtvis att argumentera för att representation är viktigt. När människor från underrepresenterade grupper, säg kvinnor och invandrare, krossar glastak med sina bedrifter så visar det även andra vad som är möjligt. Men "empowerment" är en sak. Att förminska en politisk ledare till att enbart representera sitt kön eller sin hudfärg, är något helt annat.

Det är samma sak när en lokal liberal politiker grattar Nyamko Sabuni, dagen då "tjejen" ska väljas till ny partiledare. Att kalla en vuxen kvinna för tjej, är han naturligtvis varken ensam eller först med att göra. Kvinnliga atleter, liksom högt uppsatta politiker och chefer är vana vid att kallas för "tjejer" i tid och otid. Det är gulligt, och – menar de som försvarar det – sagt i all välmening.

Men vilken laddning ordet har, eller om kvinnor själv använder det när de åker på resor eller har vinkvällar tillsammans med väninnorna, är oviktigt. Vad som spelar roll är detta: Pratar vi om högt uppsatta manliga ledare på samma sätt? Kallar vi Stefan Löfven och Jan Björklund för "killar"? Eller för att ta partiledarstriden inom Liberalerna: Stod den mellan två killar och en tjej?

Nej, det är inte så vi har lärt oss att tala om och till vuxna (män)niskor i offentlig tjänst. Så varför skulle vi, speciellt liberaler, degradera Nyamko Sabuni till det?

Partiledarstriden och valet av Sabuni har fördjupat klyftan mellan de olika falangerna inom partiet. Men oavsett om det är hyllningar eller kritik som ska framföras så måste det kunna göras utan att falla ned i identitetspolitikens grumliga vatten.

Sabuni har inte valts på grund av sitt kön eller sin hudfärg, utan för att hon av många anses vara bäst lämpad för jobbet. Hon förtjänar att bli bemött så, och tilltalad med samma grundläggande respekt och anständighet som sin föregångare.

Annons