Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Majoritetssamhället måste bekämpa antisemitismen

Artikel 7 av 17
Dalaungdomar i Förintelsens spår
Visa alla artiklar

Annons

Det judiska kapitlet i Dalarnas historia är inte särskilt omfattande. Här har det mig veterligen aldrig funnits någon varaktig judisk församling. Inte heller har det byggts någon synagoga i Ludvika eller Hedemora.

Efter koncentrationslägrenas fasor kom visserligen 300 överlevande judiska kvinnor att omhändertas på Grangärde turisthotell utanför Ludvika. Andra överlevande kom till Stjärnsund och andra platser i länet.

Självklart blev några av dessa människor kvar i trakten och byggde sina liv och familjer i Dalarna. Idag lever ett fåtal judar i Dalarna, många ättlingar till Förintelsens överlevande, långt från storstädernas judiska församlingar och sociala sammanhang.

Trots avsaknaden av tydlig judisk närvaro har Ludvika blivit en symbol för den svenska nazistiska antisemitismen i vår tid. Hur kan det ha blivit så?

Den första maj i år marscherade nazisterna öppet. Den 7 september förra året attackerade en NMR-aktivist en person som passerade förbi nazistorganisationens valtält, samtidigt skrek han ”vi vill få ut alla judar och sådana som ni och skicka tillbaka er till ert land”.

Enligt stämningsansökan ska den 29-årige nazisten sagt: ”det är dags att ni tar ert pick och pack och drar” till den utsatta. Inom kort åtalas nazisten för detta och andra hatbrott i Nyköpings tingsrätt.

Offret i fråga var inte jude. Det är också i sak relativt oväsentligt. Det visar på något som sedan länge är väl känt: För att antisemitism ska existera och slå rot krävs inga judar. Antisemitismen drabbar långt fler än judarna och är därför inte ett problem för en liten minoritet utan att samhälleligt hot.

Enligt den nazistiska ideologin är allt som är dåligt judarnas fel. I förlängningen resulterar det också ofta i att nazister hävdar att alla som de anser dåliga också är judar. Antisemitismen har alltid varit, och kommer alltid vara, kärnan i den nazistiska ideologin.

Precis som Ludvikas plågas av extrem närvaro har Malmö kommit att bli en symbol, både nationellt och internationellt, som ett europeiskt fäste för antisemitism med rötterna i Mellanöstern.

Redan 2016 hade den ortodoxa rabbinen Shenur Kesselman gjort över 50 polisanmälningar om hatbrott som riktats mot honom på Malmös gator. Anmälningarna har utmynnat i en (1) fällande dom.

Brandbomber har kastats mot den judiska begravningsplatsen.

Det judehat som har sin grund i vissa tankeströmningar i Mellanöstern manifesteras på Malmös gator genom hot och trakasserier: Den som visar sin judiska identitet genom att bära kippa, ha en davidsstjärna runt halsen eller presentera sig med ett judiskt efternamn riskerar att bli bespottad, hotad och trakasserad.

Judarnas situation i Malmö är inte unik. I debatten lyfts ofta de omfattande säkerhetsinsatser som omgärdar judiska institutioner som synagogan, församlingshus och förskoleverksamhet i Malmö. Men den som gjort ett besök vid en synagoga i Stockholm eller någon annan europeisk storstad vet att larmbågar, bilbombsskydd och inpasseringsslussar med vakt hör till regel snarare än undantag.

Utanför den judiska skolan i Göteborg har det tidvis stått tungt beväpnade poliser och vid stadens synagoga är det fysiskt omöjligt att parkera bilar, för att skydda mot bilbombsattacker.

Från Frankrike har flera antisemitiska mord rapporterats. Att judar lever under dödshot är inte unikt för Malmö.

Det utsatta läget har beskrivits i flera journalistiska granskningar, till exempel av Niklas Orrenius i Expressen och av Uppdrag Granskning 2015. Situationen bidrar till att judar döljer sin identitet och väljer andra levnadsorter, inom eller utanför Sveriges gränser.

År 2018 rapporterade EU:s byrå för grundläggande rättigheter att 78 procent av de svenska judar som tillfrågats sa att de alltid, ofta eller ibland undvek att bära judiska symboler på allmän plats.

Det finns en uppfattning om att antisemitismen i Sverige är ett nytt fenomen som har kommit med invandring från Mellanöstern och därför inte berör "oss" utan ska lösas av "någon annan". Inget kan vara mer vilseledande, vilket nazistiska NMR är ett tydligt bevis på. Antisemitismen kan inte botas av Dalarnas få judar eller någon annan enskild etnisk grupp.

Det åligger det svenska majoritetssamhället att ta ansvar för antisemitismens bekämpande. Massiva utbildningsinsatser måste gå hand i hand med ett rättsväsende som har resurser och verktyg för att lagföra hatbrott.

Politiker och civilsamhälle får inte låta hatet växa.

Jonatan Macznik

Medlem i Svenska Kommittén mot Antisemitism som arbetar med elevresor till Förintelsen platser och föreläsningar om antisemitism.

Annons